Politiker gissar fel på väljarnas åsikter

Sedan 1969 har Valforskningsprogrammet samlat in och analyserat svar från riksdagsledamöterna om vad de tycker i sakfrågor och hur de uppfattar väljarnas vilja. Den senaste undersökningen gjordes 2018 och har sammanställts i boken "Folkviljans förverkligare".

De senaste åren har gapet minskat mellan det väljarna vill och det politikerna gör. Men riksdagsledamöterna går emot sina väljare i viktiga frågor och överskattar sin egen förmåga att förstå vad väljarna vill.

Andelen sakfrågor där riksdagsledamöternas och väljare åsikter överensstämmer har under de senaste 50 åren hållit sig kring 75 procent med en topp runt 80–85 procent under åren 2014–2018.

– Väljarnas åsikter är bättre representerade i dag än de var förr, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, på ett webbsänt seminarium arrangerat av Studieförbundet näringsliv och samhälle.

När det gäller klassisk höger–vänster-politik syns ett ideologiskt skifte i riksdagen.

Tidigare var de politiska representanterna i genomsnitt viktade mer åt vänster än sina väljare, men på senare tid (2014–2018) har tyngdpunkten skiftats och politiska företrädare ligger i stället lite till höger om sin väljarbas.

År 2018 när mätningen gjordes var samtliga borgerliga partier och Centerpartiet till höger om sina väljare, medan V och S stod till vänster om sina väljare. Miljöpartiet låg till höger om sina väljare. Sammantaget har riksdagen en något mer högerorienterad inriktning än väljarbasen.

En annan skillnad som synts i mätningarna på senare år är att politiker följer svängningar i opinionen i större utsträckning än tidigare.

Riksdagspolitiker upplever att de har bättre koll på sina väljares åsikter än vad de faktiskt har. Ledamöterna tror sig vara på samma sida som sina väljare i snitt i 88 procent av frågorna. I själva verket är det bara på samma sida i snitt 70 procent av frågorna.

Det fanns frågor som partiernas representanter hade särskilt svårt att gissa rätt på gällande vad en majoritet av deras väljare tyckte.

De flesta socialdemokratiska väljarna är emot att avskaffa rut-avdraget, men endast 25 procent av ledamöterna för S gissade att så var fallet. Moderaternas väljare är överlag för att minska inkomstskillnaderna i samhället, men endast 20 procent av Moderaternas riksdagsledamöter gissade att så var fallet.

Centerpartiets väljare är emot att den offentliga sektorn ska minskas, men endast 12 procent av ledamöterna trodde att så var fallet. Liberalernas väljare är för tiggeriförbud, men det har bara 12 procent av deras representanter fångat upp.

Sverigedemokraternas väljare är för Nato-medlemskap, men bara 14 procent av SD:s ledamöter gissade att en majoritet av deras väljarna tyckte så vid mätningen år 2018.

Förklaringarna till skillnaderna kan vara många, men i längden blir det ett representationsproblem, konstaterar Anders Sundell, universitetslektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och medförfattare till ett kapitel i "Folkviljans förverkligare".

– När det år efter år kvarstår viktiga skillnader mellan vad väljare och representanter anser, utan att någon anpassning sker på endera sidan, är det uppenbart att representationen inte fungerar helt tillfredsställande, säger han.