Anders Nilsson: Viktigt att inte medier spär på förakt för politiken
Vi inom den samlade mediekåren bär ett stort ansvar för att förklara och kanske skapa någon slags förståelse för vad som just nu händer i svensk politik. Jag tycker att det är irriterande med alla dessa enkätfrågor till ”folk på stan” om vad de tycker om att landet fortfarande inte har lyckats bilda någon regering. Visst ska vi ställa frågor till medborgarna, men jag börjar tröttna på att vi nöjer oss med enkla svar och bidrar till den bild som håller på att skapas: att det handlar om politisk lekstuga. Jag vet inte hur många gånger jag har läst och hört kommentaren att det är för få ”vuxna i rummet”. Jag har svårt att komma på ett dummare uttryck i sammanhanget.
Det som i själva verket pågår är ju en omdaning av den politiska kartan. Eller i alla fall ändrade förutsättningar som gör att partierna rent bokstavligt måste bekänna färg.
Mer än en sjättedel av väljarna tycker att nationalistiska krafter ska styra landet. Det är ett faktum som övriga partier är tvingade förhålla sig till. Men det känns som om varken partierna själva eller medierna lyckas förklara att sprickan inom alliansen har uppstått för att nationalismen och liberalismen i dagens globaliserade samhälle i stor utsträckning är varandras politiska motsatser. Liberala partiers våndor beror på att de tvingas göra avkall på sin ideologi om de släpper fram en regering där nationalister får ett avgörande inflytande över politiken. Utan ideologisk grund har man till slut inget existensberättigande.
Sakpolitik är en sak. Men huvudkonflikten i svensk politik står inte just nu kring vinster i välfärden eller skattesatser. Den står kring vilket förhållningssätt vi ska ha till oss själva och vår omvärld. Det är något annat, och större, än politiskt ”spel” och ”käbbel”, som det gärna beskrivs som. De här större frågorna tycker jag att medierna har stött och blött alldeles för lite – om vi nu har som ambition att göra världen lite begripligare.
”Sakpolitik är en sak. Men huvudkonflikten i svensk politik står inte just nu kring vinster i välfärden eller skattesatser.”
Politikerna själva gör inte det hela lättare. Man kan ta Stefan Löfven som exempel. Han pratar om att blockpolitiken är död. Det stämmer väl inte riktigt? När vänster-högerskalan suddas ut håller det i stället på att formeras tre block: Vänsterblocket, det liberala blocket och det konservativa blocket.
Återstår att se om vi närmar oss ett nyval. I vilket fall som helst är inte två månader särskilt lång tid för att rita om det politiska landskapet på det sätt som sker nu.
Det är viktigt att medierna inte är med och spär på politikerföraktet i en omvälvande tid.
