Filmrecension: Ingen pension i sikte för Sly

Det är inte det att Sylvester Stallone är för gammal. Tvärtom, det envisa strävandet efter att liksom fortfarande hålla på är närmast rörande. Dessutom är gamle Sly en hyfsad skådis.

Det märks inte minst i de nya "Creed"-filmerna, med hans andra stora paradroll Rocky, där boxarromantiken gifter sig så fint med en ny, välberättad story och gör helheten till något fräscht, roligt och värdigt. För både Sly och publiken. När ikonerna Rocky Balboa (Sylvester Stallone) och Ivan Drago (Dolph Lundgren) möttes och snackade gamla iskalla minnen i "Creed II" överträffade de rutinerade skådisarna sig själva samtidigt som kärnpubliken kunde nostalgimysa loss ordentligt.

Det hade säkert inte varit omöjligt att skapa en just värdig sorti även för reliken Rambo. Men den utbrände Vietnamveteranen har det lite tuffare att göra sig gångbar. Och Sylvester Stallone gör inte mycket för att ändra på det. I "Rambo: Last blood" missar filmskaparna tråkigt nog chansen att göra något spännande och relevant av det gamla muskelberget.

De insisterar i en mycket seg inledning på att presentera John Rambo som en stabil familjefar. Han myser runt på sin farm och tränar hästar. Samtidigt snickrar han på flykttunnlarna som han har byggt där under, tar mediciner för att som han säger "lägga locket på" allt det där trasiga, våldsamma som vi ju vet ligger där och väntar på att få komma ut.

Det hade varit så spännande om filmen på allvar hade vågat undersöka det där inre, sönderbrända som han bär runt på. I några få dialoger visar Sylvester Stallone att han ju också kan förmedla äkta känsla, rakt igenom alla lager av botox och förutfattade meningar.

Men istället raseras allt, i vanlig ordning, för Rambo och han tvingas i gammal usel "Taken"-tradition att bege sig till Mexiko för att banka skiten ur några extremt onda trafficking-gangstrar. Rambos hämndresa blir farsartad, äckelblodig, stereotyp-tung och allmänt hopplös. Men om man är sugen på att se Rambo skruva upp det där locket och meja ner alla skurkar och sen, tja, inget mer faktiskt, så är detta precis vad som erbjuds.