Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Levan Akin: En kärleksförklaring på alla plan

Filmen "And then we danced" är redan prisad på festivaler och utsedd till Sveriges Oscarsbidrag. Nu är det dags för den svenska publiken att möta Levan Akins skildring av Georgiens dansvärld.
Film • Publicerad 9 september 2019
Regissören Levan Akin, aktuell med sin film "And then we danced", som har fått stor internationell uppmärksamhet. "Det känns alltid roligt att släppa på hemmaplan", säger han.
Regissören Levan Akin, aktuell med sin film "And then we danced", som har fått stor internationell uppmärksamhet. "Det känns alltid roligt att släppa på hemmaplan", säger han.Foto: Henrik Montgomery/TT

För ett år sedan hade han inte ens börjat filma "And then we danced". När Levan Akin nu lanserar filmen i Sverige har den stor internationell uppmärksamhet i ryggen.

– Men det känns alltid roligt att släppa på hemmaplan och man har kompisar som går och ser den, säger han.

Annons

Filmen är inspelad i Georgien, med georgiska skådespelare och med en stark förankring i landets kultur – i synnerhet i den traditionella dansen. För Levan Akin är filmen också en chans att få berätta om landet där han har sina rötter.

– Det känns kul att få dela med sig av en kultur som jag har haft med mig hela livet, men som många kanske inte känner till. Många klumpar ihop de forna öststatsländerna i samma block, men de är väldigt olika. Framför allt Georgien är en väldigt speciell plats med en väldigt rik historia, säger han.

Ser dansen som förtryck

Filmen skildrar hur unge killen Merad, som är dansare i ett prestigefullt danskompani, förälskar sig i nykomlingen Irakli. Men deras kärlek kompliceras av machokulturen i danskompaniet och av den starka homofobin i samhället.

Samtidigt skildrar Levan Akin den traditionella kulturen med stor kärlek. Som en del av den georgiska diasporan älskade han redan som barn traditioner, sägner och folkdräkter. Men precis som på många andra platser rasar ett propagandakrig i Georgien, och många hbtq-personer och progressiva georgier i allmänhet vänder ryggen åt de gamla sedvänjorna.

– Många av de yngre blickar mer mot väst och försakar allt som har med georgisk kultur att göra. De ser dansen och de gamla vackra låtarna som ett förtryck och en del av en struktur som de inte vill ta del av. Men är det bara galna högerextrema som ska få bestämma vad det är att vara georgisk? Jag kan väl få vara georgier och svensk, och till exempel trans om jag vill?

"Är väldigt stolta"

Filmen har ännu inte haft premiär i Georgien, men den har redan fått stor uppmärksamhet i landet. Den har hyllats av recensenter, men från politiskt håll har det än så länge varit tyst, enligt Akin.

– De är väldigt stolta, det är det som är ironiskt med den här filmen, många vet inte hur de ska förhålla sig till den. Den satte verkligen Georgien på kartan i och med Cannes, så det är nog lite "ska vi hata den eller ska vi gilla den?", säger han.

Homofobin och fördomar finns där i filmen, men samtidigt var Levan Akin inte intresserad av att berätta någon mörk historia om förtryck och omöjlig kärlek. Han beskriver snarare filmen som en kärleksförklaring på alla plan.

– Det skulle vara en varm omfamning och inte bara “kolla nu får hans stryk för att han är bög”. Det är på ett sätt en kärleksfilm, men det var inte heller det jag främst ville göra. För mig är det en film om att våga uttrycka sig själv och våga stå för den man är.

TT
Så här jobbar Sydöstran med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons