Pojken från slummen blev störst av alla
Argentinas regering har utlyst tre dagars landssorg, och konstigt vore väl annat.
Landets store son, "El Pibe de Oro" (den gyllene pojken), är död. Diego Armando Maradona drabbades av hjärtstillestånd på onsdagsmorgonen, i sitt hem i Tigre i utkanterna av huvudstadsområdet Buenos Aires, och lämnar ett gigantiskt hål efter sig.
Maradona var pojken från slummen som i sitt outtröttliga nötande på Buenos Aires gator utvecklade en teknik som få spelare kunnat matcha. Med sin låga tyngdpunkt och bländande bollkontroll sprang han ofta slalom runt motståndarspelarnas ben, och aldrig på ett mer ikoniskt vis än den 22 juni 1986.
Då, i VM-kvartsfinalen mot England i Mexico City, dribblade han med bollen klistrad vid fötterna av fem engelsmän och avslutade sin 60-metersrush genom att iskallt lägga in 2–0-bollen som lade grunden till Argentinas avancemang.
"Guds hand"
Lika (ö)känt är naturligtvis hans 1–0-mål i matchen, då han boxade in bollen med handen – "Guds hand", som han själv kallade det – men det blev på något sätt en bisats i det mästerskap som skulle bli Maradonas stora stund i den argentinska landslagströjan.
Maradona ledde laget hela vägen till VM-guld efter en 3–2-seger i finalen mot Västtyskland, och där någonstans blev han odödlig i hemlandet.
Minst lika stor är han i Neapel. Han blev världens dyraste spelare redan när han lämnade Boca Juniors för spanska Barcelona 1982, men den stora transferbomben var när han gick till Napoli för 6,9 miljoner dollar två år senare.
80 000 fans
Fler än 80 000 fans hade tagit sig till Stadio San Paolo i Neapel för att välkomna stadens nye hjälte när han anlände i helikopter. De blev inte besvikna. Maradonas bästa tid i karriären kom i Italien och han fick gudalik status när han ledde Napoli till klubbens två första ligatitlar, 1987 och 1990, och seger i Uefacupen 1989.
Men fansens uppskattning höll på att ta knäcken på Maradona, som fortfarande såg sig som en ordinär pojke från en simpel uppväxt. I Neapel inleddes också hans kokainberoende, och missbruket skulle följa honom resten av livet.
– Det här är en fantastisk stad men jag kan nästan inte andas. Jag vill kunna röra mig fritt. Jag är en grabb som vem som helst, sade Maradona om den dagliga uppståndelsen i Neapel, skriver BBC.
VM i Italien 1990 slutade i tårar när Maradonas Argentina förlorade finalen mot Västtyskland med 0–1. Året därpå fastnade han i ett dopningstest och stängdes av i 15 månader.
Hans sista landslagsäventyr var i VM i USA 1994, men det blev en sorti i moll. Maradona, åter lagkapten med nummer 10 på ryggen, inledde med ett klassmål i premiären mot Grekland, men i samband med matchen mot Nigeria fastnade han åter i ett dopningstest.
Tvingades till operation
Tiden efter spelarkarriären har varit en lång kamp mot alkohol- och drogmissbruket. Bara några dagar efter sin 60-årsdag i höstas lades han in på sjukhus för blodbrist och vätskebrist. Senare upptäcktes en blodansamling i hjärnan och han tvingades till operation.
I samband med att han skrevs ut från sjukhuset berättade hans advokat att Maradonas missbruksproblem blivit värre på sistone.
– Diego har genomgått sin kanske tuffaste tid i livet, sade advokaten Matias Morla då.
Fakta: Diego Armando Maradona
Född: 30 oktober 1960 i Lanús, Buenos Aires, Argentina.
Klubbar, som spelare: Argentinos Juniors 1976–1981, Boca Juniors 1981–1982, Barcelona 1982–1984, Napoli 1984–1991, Sevilla 1992–1993, Newell's Old Boys 1993–1994, Boca Juniors 1995–1997.
Som tränare: Textil Mandiyú, Racing Club, Argentinas landslag, Al-Wasl, Deportivo Riestra, Fujairah, Dorados de Sinaloa, Gimnasia de La Plata.
Landslag: 91 matcher, 34 mål.
Meriter som spelare: Spelade i fyra VM och tog VM-guld 1986 efter finalseger över Västtyskland. Var den då dyraste övergången när han 1984 gick till Barcelona för 5 miljoner dollar, samt då han två år senare flyttade till Napoli för 6,9 miljoner dollar. Förde Napoli till första ligatiteln 1987 och klubben tog ytterligare en ligatitel 1990 under Maradonaeran.
Meriter som tränare: Förde Argentina till VM 2010, där laget blev utslaget i kvartsfinal.
Övrigt: I VM-kvartsfinalen mot England (2–1) 1986 gjorde Maradona båda målen. Det första gjorde han med handen, vilket domaren inte såg, och det döptes till "Guds hand". Det andra gjorde han genom att springa själv i 60 meter och dribbla sig förbi fem engelsmän, ett mål som valdes till århundradets mål av fifa.com-läsare.
Inför sin 60-årsdag tidigare i höst skrev Maradona i ett öppet brev att på önskelistan fanns: "Jag vill göra ännu ett mål mot England, denna gång med min högra hand" och "jag skulle vilja att Napoli vinner en Scudetto (italienska ligatiteln) snart".
Om målet med handen i VM skrev han då: "Om jag hade kunnat gå tillbaka och ändra historien hade jag gjort det. Men målet är fortfarande ett mål, Argentina blev världsmästare och jag var världens bästa fotbollsspelare".
