Transdev offrar de anställdas hälsa
Eftersom tågen rullar närmast dygnet runt, behöver vi också jobba på alla möjliga och omöjliga tider. Det blir tidiga morgnar, sena kvällar, ibland hela nätter – för att inte tala om att varannan helg innebär tjänstgöring. Med andra ord är det en viss utmaning att ha tid till familjen, till sina vänner och till sig själv. Vila och återhämtning är centrala delar för att kroppen och sinnet ska fungera. Vi behöver ledighet för att kunna göra något annat än att tänka på när man ska gå till jobbet nästa gång.
Vi blev därför bestörta över hur vår arbetsgivare, Transdev AB, inför årets schemaläggning valde att tolka kollektivavtalet till dess yttersta gränser. Att de i sin iver över att tjäna ännu mer pengar ville offra vår vila och vår återhämtning. Exempelvis fick flera tjänstgöringsturer raster som inte bara är väldigt korta (ner mot halvtimmen på ett helt arbetspass), utan även är närmast ohållbara i ett praktiskt perspektiv. Det händer ju som bekant att tåg är sena. Detta innebär att vi blir sena till våra raster, vilket i sin tur innebär att vi tvingas välja mellan att dra ner på våra redan korta raster eller – om vi vill kunna äta vår mat i lugn och ro – försena nästa tåg vi ska vara med på. Det är ett omöjligt såväl som ett orimligt val. Ett annat exempel rör våra överliggningar, det vill säga när vi ska övernatta på annan ort för att fortsätta tjänstgöringen direkt dagen efter. Förr har policyn varit att försöka ha en ganska kort dag två, eftersom de flesta sover bäst i sin egen säng, men nu ska vi i stället utnyttjas så mycket som möjligt båda dagarna. En del kan börja tidig eftermiddag dag ett, jobba till midnatt, sedan upp på morgonen och jobba fram till 18-tiden dag två – för att sedan jobba igen dagen efter.
Detta är förstås förödande för både kroppen och den sociala tillvaron, särskilt för de som har familj. Ena dagen kommer man överhuvudtaget inte hem, och andra dagen orkar man knappt äta middag innan det är dags för sängen. Man tvingas leva för att arbeta, i stället för att arbeta för att leva. Transdev pratar i glättiga broschyrer om att de vill ha ökat kundfokus. Absolut. Men kundfokus börjar med fokus på medarbetarna. Det är dessa som har kontakten med kunderna, som ser till att de säkert kommer till sina destinationer, som hjälper till med permobiler och service – kort sagt, det är vi som gör jobbet, det är vi som gör att ni tjänar pengar.
Vi på tågen är inte främmande för att jobba udda tider, för att gå till jobbet när andra går hem, för att hålla uppe ett leende fastän insidan säger något annat. Men för att vi ska göra ett bra arbete – med både kund, ”rättidighet” och säkerhet i fokus – behöver vi ha rimliga förutsättningar. Tyvärr har vi inte fått det från Transdev. Av den anledningen är det rätt många av oss som inte hade gråtit om någon annan vinner upphandlingen av Öresundståg i juni.
Lokförare och tågvärdar på Transdev
