Jerry Nilsson: En sommar med spräckt schema
Mitt oerhört välinrutade, är det egentligen ett ord?, schema spricker snabbare än bubbelplast i händerna på en tryckglad gynnare.
Tidigare år har det styrts av travsporten. Dit V75-cirkusen flyttade, dit åkte jag. Längs vägen stötte jag på gamla, och nya, kompisar och satte sprätt på semesterlönen kvickare än Refaat El-Sayed sänkte Fermenta.
I år blir det inte så och jag får hitta en annan cirkus att slå följe med. Semestern ska nämligen inte tillbringas på hemmaplan. Där är jag resten av året och det räcker gott, till och med väl.
Då återstår den delikata frågan – vilken cirkus? En renodlad sådan är inte att föredra. Jag nyser om jag ser sågspån och är dessutom inte det minsta förtjust i sockervadd.
Kanske ska jag inta baksätet i en servicebil som följer något av cykelstallen som kämpar sig fram igenom Europa? Eller ska jag agera statist i valfri operett uppsatt av Riksteatern under sommaren?
Det senare blir svårt med tanke på att operettens storhetstid är över. Det konstaterade Per Grundén (Wall-Enberg för yngre läsare) redan på 70-talet.
Nästa år får det bli tidig semester!
