Bosse Johnsson: ”Äntligen satte hockeyförbundet ned foten”

Blekingesport ,
Tobias Larsson, KHK:s ordförande.
Foto:

Äntligen!…Det är väl inte bara jag som kommer ihåg Gert Fylkings årliga utrop när årets nobelpristagare i litteratur skulle utses ett antal år tillbaka i tiden.…Men nu passar utropet bra igen.…Äntligen!

Artikeln publicerades 19 juni 2017.

Det jag tänker på är Svenska Hockeyförbundets beslut om elitlicensen som i en femårstrappa ska höjas rejält för att värna om föreningarnas välmående.

För en SHL-förening handlar det om tio miljoner i eget kapital år 2022, att jämföra med fyra miljoner i hockeyallsvenskan, 500 000 i division 1 och "stabil ekonomi vad avser likviditet och god organisation" i SDHL samma år.

Stora summor kan tyckas, men visst är tanken bra, för att inte säga självklar. Att föreningarna ska ha en solid ekonomisk grund att stå på. Och klarar man inte det så kanske man inte ska spela på den nivån.

Jag har pratat med KHK:s ordförande Tobias Larsson några gånger om det här, senast under måndagskvällen, och han tycker att det är rimliga nivåer. Tufft, men rimligt!

Rent hypotetiskt så måste KHK, om laget spelar i SHL 2018/2019 och får del av det utökade tv-avtalet (cirka 45 miljoner kronor), lägga undan många av de miljonerna till förmån för hela föreningens skull och framtid.

”Vi i KHK var helt överens med hockeyförbundet om inriktning, det vi ville se var att förändringen skedde i en trappa, höjdes från år till år, och så blev det”, sa Tobias Larsson.

Många säger att hockeyförbundets beslut om elitlicensen gör att SHL ännu mer går mot en stängd liga. Och till viss del är det så, med tanke på hur mycket pengar det skiljer i bidrag mellan de olika serienivåerna.

Men det är ändå rätt väg att gå.

År in och år ut av hockeyföreningar i ekonomisk kris måste få ett slut.

Sen är frågan också hur noga man ska vara. Ska man, som i Tingsryds fall med 900 000 i minus, ha ett kontrollår där man har möjlighet att reda ut sina finanser och att växa in i en större kostym? Eller ska man pang, bom, inte få ta klivet upp även om man kvalificerat sig på sportsliga grunder.

Här är jag helt klart för någon form av dispens, men kanske bara på ett år, max två där år två ska visa en ekonomisk förbättring. För jag gillar ändå den svenska modellen, drömmen om att göra det omöjliga, att som ”Vilda Väsby” gå upp i dåvarande elitserien på 1980-talet, eller som Karlskrona HK när de tog klivet upp i SHL i mars 2015.