Insändare: ”Ska vi kanske tillåta horeriet också?”
Sverige har kämpat mot tiggeriet i hundratals år och det förbjöds i svensk lag 1847. Efter att det social skyddsnätet byggdes upp fram till mitten på 1900-talet minskade tiggeriet och lagen ansågs onödig och avskaffades. Svenska folket hade, genom sina olika folkrörelser, sakta men säkert rest sig, som ett enat folk, mot allehanda former av förtryck.
Här lite historia för historielösa och politiskt korrekta: Tiggeriet var vanligt förekommande på 1700-talet. Så var också det organiserade koppleriet, horeriet och bordellerna. Spinnhus inrättades för att stävja tiggeri och lösdriveri. Barnhemsinstitutionerna och ”änglamakeriet” där ”oäkta barn” vanvårdades till döds mot betalning. Idiotanstalter, dårhus och tvångssterilisering existerade långt in på 1900-talet.
Straffarbete och interneringsläger där svenska medborgare hölls fängslade som politiska fångar. Dödsstraffet avskaffades först 1921. Konventikelplakatet förbjöd bönemöten i andra lokaler än i kyrkan. Husaga, barnaga, skolaga gav husbonden respektive skolpersonalen rätt att kroppsligt bestraffa tjänstehjonen, barnen och eleverna.
Så sent som 1945 förbjöds det skamliga statarsystemet där utfattiga och livegna lantarbetare arbetade för de rika jordägare med betalning i natura, dålig mat och usla bostäder.
Jag begriper inte hur en modern människa kan vilja delta i detta förnedrande, från alla aspekter, som tiggeriet innebär? Förnedrande först och främst för den som tigger, men även för den stat tiggaren kommer från, liksom också för den som i sin feodala självgodhet tycker sig kunna ge en allmosa.
Det är vidrigt att hålla andra människor på knä!
Ni som förespråkar rätten till tiggeri:
Vill ni även gå i bräschen för rätten att hora sig till sin försörjning? Ska vi också återinföra husagan? Vill ni ha tillbaka idiotanstalterna, änglamakeriet, de oäkta barnen och statarsystemet?
Herr O.
