Jerry Nilsson: "En tupplur med oanade konsekvenser"

Den sista helgen i maj är till ända.

Trogna läsare av denna anspråkslösa spalt vet att jag spenderar den i Stockholm.

Nu finns risken att delar av besöket kommer att visas i nationell tv.

Publicerad 1 juni 2018

Detta är en opinionstext i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag skriver risk med tanke på den delikata situationen som eventuellt kommer att spelas upp för intet ont anande tv-tittare någon gång under hösten. Anledningen till att jag befann mig i den kungliga huvudstaden var av en synnerligen oskyldig karaktär. Den sista söndagen i maj innehåller alltid, förutom firandet av mors dag som är väl så stort, Solvallas Internationella Elitlopp. Världens bästa travhästar tävla och då har jag för vana att vara på plats. Det har jag för övrigt varit sedan 1998 med undantag för ett år då arbetet fick gå före. Vis av erfarenheten kommer detta aldrig hända igen. Och om chefen skriver detta skyller jag bara på en spökskrivare. Det har hänt förut.

Önskan att vara med i ett tv-program är större när det handlar om ämnen som jag behärskar. Att tala om filmaffischer med Åsa-Nisse från 50-talet i Antikrundan känns bland annat betydligt tryggare än att jämföra tatueringar med en hormonstinn poolgranne i Paradise Hotel. Jag syns också väldigt mycket hellre som en prisutdelare på Nobelfestligheterna än som en sådan på en kattutställning i en dåligt ventilerad ishall.

Annons

Just därför är jag en smula skeptisk till det program som jag eventuellt dyker upp i lagom till höstens intågande. Det är då svensken gosar sig tillrätta i tv-soffan och slukar choklad och tv-serier snabbare än en misslyckad sjösättning hamnar på sociala medier.

Saken är den att jag hade lutat mig tillbaka på sätet i en tunnelbanevagn i väntan på att rätt station skulle uppenbara sig i såväl högtalarform som i fysisk form. Tagen av solen och den tidiga uppstigningen, 04.30 minsann, var ögonlocken något tunga vid 18-tiden och jag är den förste att erkänna att jag somnade. Med resväskan framför mig, linnékavajen hängades över densamma, och med hatten i knäet nickade jag till. Efter några minuter väcks jag av ett fnissande samt en uniformerad vakt som undrar hur det står till. Fnissandet kom inte från honom, det tillhörde de två kamraterna på andra sidan mittgången som med berått mod lät situationen fortgå utan att varna sin sovande kamrat. Efter att vakten kontrollerat att jag sov av högst naturliga orsaker, utan hjälp av diverse preparat, önskade han mig en trevlig helg.

"Hade han inte en kamera i västen" funderade den ena kamraten.

"Visst var det så" kommenterade den andre.

Därför har de båda sett till att de redan nu har ett abbonemang på Kanal 5. De vill gärna se när deras yrvakne, för detta kompis, väcks och får sin nuna förevigad i "Tunnelbanan". Låt oss kalla det en tv-lillebror till "Efterlyst".

Pust...