Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Joel Petersson: Joel Petersson: ”Allt är inte som det ser ut att vara”

Man ska inte döma hunden efter håren heter det ju. Det kan bli en smärtsam upplevelse.
Joel PeterssonSkicka e-post
Publicerad 16 januari 2019
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Att försöka råna en professionell kampsportare är ett misstag som känns.
Att försöka råna en professionell kampsportare är ett misstag som känns.Foto: Tomas Oneborg/TT

Ovanstående läxa fick en allt annat än hederlig karl i Rio de Janerio lära sig för drygt en vecka sedan. En ung kvinna stod och väntade på en taxi utanför sitt hem när mannen stegade fram och frågade vad klockan var. Därefter hotade han med pistol – som senare visade sig vara av kartong – och krävde hennes klocka och mobiltelefon.

Det skulle visa sig vara ett misstag. Vad mannen inte visste var att den unga kvinna som han tänkte råna var ingen mindre än den brasilianska kampsportaren och MMA-stjärnan Polyana Viana. Hon plockade snabbt ned honom på jorden både bokstavligt och bildligt uttryckt.

”Vad vi lär oss av detta är att ibland får folk faktiskt vad de förtjänar. Och nödvärn är ju alltid nödvärn, även i Brasilien.”
Annons

– Jag slog till honom två gånger och gav honom en spark. Han föll omkull och jag kunde hålla fast honom i ett grepp. Jag satte tillbaka honom på samma ställe som innan och sa att ”nu väntar vi på polisen”, har Viana sagt om händelsen.

Vad vi lär oss av detta är att ibland får folk faktiskt vad de förtjänar. Och nödvärn är ju alltid nödvärn, även i Brasilien.

Själv har jag tränat såväl jiujitsu som boxning och kickboxning, men om någon hade kommit fram och hotat mig med ”ett pistolliknande föremål”, som det brukar heta i polisnotiserna, så hade jag vackert fått skiljas från klocka, mobil och plånbok.

En gång hade jag kickboxaren och VM-medaljören Caroline Ek som gästtränare. Det var på den tiden då hon var på toppen av sin aktiva karriär. Hon hade nyligen gått en match och var fortfarande lite blåslagen i ansiktet och hade ett jack i ögonbrynet. Hon berättade att på tåget så hade flera medpassagerare sneglat på henne och hon hade fått en och annan menande blick.

Säkert trodde de att hon var offer för misshandel i nära relation, men det var aldrig någon som frågade eller pratade med henne om det. Skammen tycktes vara för stor och det var enklare att bara vara tyst. Hade de vågat frågat hade de istället fått veta att Ek inte hade några problem med att värja sig om det skulle behövas.

Man behöver inte gå så långt som till Brasilien för en sedelärande berättelse.

En man från Blekinge träffade sommaren 2017 ett par män för att göra en narkotikaaffär. Det slutade med att han blev misshandlad och hotad. När mannen sedan ansökte om brottsskadeersättning sa Brottsoffermyndigheten nej då de tyckte att han utsatt sig själv för onödig risk. Han fick helt enkelt skylla sig själv som höll på med brottslig verksamhet. Surt sa räven!

Annons
Annons
Annons
Annons