Jörgen Klinthage: Jörgen Klinthage: ”Så skapar man en lycklig relation till en nyckel”
En del testar att sätta hittelönsbrickor på knippan, reserverar ett särskilt fack i väskan för nycklarna, sätter stora tydliga etiketter ovanför krokarna i nyckelskåpet och utvecklar vidskepligheten att inte lägga nycklar på bordet. Den enda fördelen med det sistnämnda är ju när tappat bort dem har ett mindre ställe att sedan leta på.
Hur många gånger har man man inte ställt frågan: Var lade jag nycklarna sist? Och sedan med stor koncentration letat sig tillbaka i minnet. Den bästa frågan är inte att ställa "var hade jag nycklarna senast" utan istället fråga sig "När behövde jag nycklarna senast?"
Det här med att tappa bort nycklar är inte bara en fenomen utan också omgärdat av en mystik. Hur kan något så självklart som en nyckel bara försvinna.
Fast den värsta upplevelsen kring nycklar har nog inte varit att tappa bort en nyckel, utan ha en nyckel som inte funkar. Då menar jag inte att låset är fel. Häromdagen öppnade jag postlådan i trappuppgången med husnyckeln och som vanligt när det gäller mig så ska det ju gå så fort.
På något märkligt sätt fastnade nyckeln i låset i postlådan när jag skulle stänga den. Jag hann och vrida kroppen en kvarts varv i min iver att ta mig upp för trapporna. Det som hände var nu att nyckeln fastnade i låset och vek sig en knapp millimeter.
När jag sedan satte nyckeln i dörrlåset gick det inte bara trögt utan det gick bara inte att öppna. Med hjälp av trappräcket försökte jag försiktigt böja den skeva nyckeln till sitt rätta läge. Det var en pärs, men till slut lyckades jag få den och funka som vanligt. Ur led är tiden sägs det ibland , men när det handlar om nycklar då kan verkligen tala om ur led om man inte har den rätta kollen.
