Insändare: ”Militärledningen gratulerade Hitler”
På initiativ av stålkungen Fritz Thyssen 1933 höll Adolf Hitler ett föredrag inför industriföretagarnas klubb i Düsseldorf. Där talade han klarspråk om att nazisternas uppgift var att utrota bolsjevismen och han identifierade sig helt med monopolkapitalets intressen. Deras prat om nationalism och socialism var till för att bedra massorna.
Den nazistiska åskådningen var för det första imperialistisk, antidemokratisk och antisocialistisk. Efter Hitlers föredrag strömmade storkapitalets pengar in i nazisternas partikassa.
Sammanfattningsvis kan sägas att fascismens/nazismens roll var att agera med terroristiska medel på uppdrag av och med stöd av ett härskande finanskapital.
Diskussionen om (hur många) svenska marinofficerare som var nazister under kriget är alltför snäv. Bland högre marinofficerare fanns säkert många som var hängivna Storbritannien, dess marina tradition, stora flotta och mäktiga folkmordsimperium, men som debatten visat också de som beundrade Tyskland och den tyska kraftutvecklingen under Hitler.
I Sverige kulminerade det devota förhållandet till Tyskland åren kring 1940. Höga officerare uppvaktade Hitler på hans femtioårsdag 20 april 1939. Det var efter Hitlertysklands inmarsch i Prag och bara några veckor efter Hitlers, Mussolinis och Francos blodiga seger över Spaniens demokratiska regering och folkarmé.
I det läget reste militärledningen, ÖB Olof Thörnell, arméchefen Helge Jung och chefen för flottan viceamiral Fabian Tamm till Berlin för att gratulera Hitler. De hade tjänstledigt och reste således inte på officiellt uppdrag av regeringen. De hade sällskap av företrädare för det antijudiska, nazivurmande och överklassdominerade Samfundet Manhem och Riksföreningen Sverige-Tyskland.
Den svenska delegationen överlämnade en statyett av Karl XII och en hyllningstext: ”Vi förbinda med denna hälsning en erinran om vår store kung Karl XII som i sin hårda historiska kamp var besjälad av samma anda vilken vi svenskar också förnimma i Eder världshistoriska insats för Stortysklands grundande och Europas vidmakthållande.”
Vilhelm Moberg, som vid denna tid var inkallad, vittnade om att på officersmässarna lästes Goebbels propagandaskrifter och att det inom krigsmakten bedrevs värvning av soldater till Wehrmacht.
Dessa exempel ger perspektiv på frågan om nazism och tyskvänlighet under denna tid.
Ulf Bjerén
