Alltid redo med kameran när det händer

Karlskrona Artikeln publicerades

Han var en gång Sveriges minsta bebis.
Hon är en hejare på siffror och en hängiven släktforskare.
Tillsammans är Suzanne Wernersson och Björn Hansson kvinnan och mannen bakom Linslusfoto.

Vi träffar det glada paret hemma i den nyinförskaffade villan i Fridlevstad.
– Se upp för katten, varnar Björn när vi kliver innanför dörren.
I ugnen står en blåbärspaj som han har bakat inför vårt besök.
För den som jobbar vid polisen, räddningstjänsten eller media är paret en välbekant syn. När det händer något, vare sig det är en bilolycka, en brand eller ett musikevenemang är de på plats, beredda med kamerorna i högsta hugg.
De är så flitiga med att bevaka vissa tilldragelser att de till och med kallas för Visans vänners hovfotografer. Det är något som de är lite extra stolta över.
– Vi har båda fotointresset i släkten, men det var inte det intresset som gjorde att vi först träffades 2008. Vi tillhörde en nätgemenskap på internet och upptäckte att vi bodde fem minuters promenad från varandra, berättar Suzanne.
Intresset för foto har utvecklats efterhand och 2012 registrerades företaget Linslusfoto.
– Björn hade jobbat som nyhetsfotograf i många år. Jag har också haft foto som ett fritidsintresse. Sydöstranfotografen Maths Olsson var faktiskt min fotolärare när jag gick på Rödebyskolan, avslöjar Suzanne.
Till vardags jobbar hon som personlig assistent och Björn som vaktmästare på Amiralens köpcentrum i Lyckeby. Men så snart de har en stund över, natt som dag, är de beredda att rycka ut och med kamerans hjälp dokumentera det som händer lokalt i nyhetsväg.
– Detta med blåljus är något som jag fått med mig sedan barnsben eftersom min pappa Lennart Hansson jobbat som polis, säger Björn.
Just polisyrket har inte lockat honom själv. Han föredrar att fotografera.
Förr hade alla tidningsredaktioner en polisradio på för att ha koll på larmen. Men numera använder polisen annan teknik för att kommunicera. Linslusfoto har tillstånd att använda en speciell sökare för att få information om aktuella utryckningar.
– Vi åker inte på alla larm utan gör en bedömning utifrån omfattning och avstånd. Det ska helst vara värt bensinpengarna att åka iväg, säger Suzanne.
Vanligtvis bevakar Linslusfoto Karlskrona och ibland också Ronneby. När det inträffar större händelser kan de även åka över till Smålandsgränsen.
– Vi har fått våra bilder publicerade i alla media, till och med Rapport har köpt bilder av oss. Mest köper kvällstidningarna.
Dygnet runt har paret jour. Det spelar ingen roll om det är midsommar eller jul. De har trotsat snöstormar och tagit sig fram när inte ens plogbilarna klarat väglaget.
Uppdraget går före nöjen. När larmet går rustar sig paret i varselvästar och kameraväskor. Det är sällan de beger sig så långt ifrån bilen att de inte kan kasta sig iväg.
– Förrförra julen missade vi Kalle, berättar Björn.
– Vi åkte på en brand på Ekholmen i Karlskrona i stället. Vi hade familjen på besök, men de var förstående när vi måste ge oss iväg. Och Kalle har man ju sett så många gånger att det inte var någon förlust.
De skrattar mycket och ofta, Björn och Suzanne. Men deras extraknäck har en mörkare sida också. Ibland inträffar svåra olyckor som kräver människoliv. Platser för mord och bränder är uppskakande att bevittna även för den som är van vid dramatik.
– Vid sådana tillfällen är jag glad att vi är två, säger Suzanne.
– Vi pratar igenom det som hänt, har en briefing i bilen.
Vid tragedier gäller det att som fotograf ha fingertoppskänsla för hur man ska bete sig för att inte väcka anstöt hos de drabbade, eller bli bortkörd av polis eller räddningstjänst.
– Man ska aldrig köra upp kameran i ansiktet på någon som drabbats av en olycka. Vi är noga med att inte störa räddningspersonalen i deras arbete. Vi håller oss undan så mycket det går för att inte vara i vägen. Men visst har det förekommit att vi stoppats av polisen och blivit bortmotade.
När vi ber Suzanne och Björn att beskriva en vanlig dag skakar de på huvudet båda två.
– Det finns inga vanliga dagar, alla är olika, säger Suzanne. Även i sitt ”civila” jobb har hon jour eftersom hon kan ringas in med kort varsel. När det gäller nyhetsflödet så följer det inte heller några bestämda regler.
– Vissa dagar är det inga larm alls att åka på, andra händer det ena efter det andra.
När hon inte jobbar eller fotograferar är Suzanne en hängiven släktforskare.
Björn å andra sidan blev världskändis redan som nyfödd. Han föddes tio veckor för tidigt och vägde bara 690 gram, knappt mer än ett smörpaket.
– Jag var Sveriges minsta bebis och kanske världens minsta också, berättar han och visar en tjock hög med tidningar från 1975. Han och mamma Ulla var på många förstasidor. Alla ville berätta om mirakelbebisen som klarade sig mot alla odds.
RYCKER UT. Björn Hansson och Suzanne Wernersson är paret bakom kamerorna. Den som jobbar inom media, vid polisen eller brandkåren känner väl igen deras ansikten.