Kultur & Nöje

Agility

Kultur & Nöje
Ronneby 2014-09-11 Amanda Jacobsson med sin hund Nova som trÃ?nar agility som hobby.
Ronneby 2014-09-11 Amanda Jacobsson med sin hund Nova som trÃ?nar agility som hobby.
Foto:

Hopp över hindren, sprint genom tunneln, sicksack mellan slalomhindren. Snabba tassar över gräset. Några högljudda skall som vittnar om att det här faktiskt är precis så roligt som det ser ut. Åtminstone så länge matte Amanda Jacobsson låter papillontiken Nova leka med sin boll efteråt.

Artikeln publicerades 19 september 2014.

Ronneby brukshundsklubbs agilitybana ligger vid vidsträckta fält mitt emellan Långkärra och Risanäs. Här finns gott om plats, och redan när vi närmar oss ser vi flera hundar och deras mattar och hussar som tränar hopp och slalom. Snart kommer även Amanda Jacobsson med sin fyråriga hund Nova, som hoppar och studsar glatt åt det oväntade besöket på träningen.

– Det här är världens gladaste hund, säger Amanda och skrattar. Det har faktiskt hänt att hon på tävling sprungit ut i publiken för att hälsa på varenda en som står där. Det är inte så bra, för då blir man diskad direkt.

I agility ska förare och hund jobba som ett team. Banan som ska springas ser annorlunda ut på varje tävling, och de upp till 20 hindren ska tas i en särskild ordning och från ett särskilt håll. Skulle hunden riva ett hinder blir det fem minuspoäng. Dessutom finns en ramtid som måste hållas, springer hund och förare för långsamt runt banan blir det också minuspoäng.

Vinner gör den hund som går runt på minst fel och snabbast tid. De 15 bästa procenten i den lättaste klassen får en så kallad pinne, och efter tre pinnar blir ekipaget uppflyttat till medelsvår klass.

Amanda Jacobsson från Ronneby var egentligen mest intresserad av hästar tills för några år sedan. Men sen kom Nova in i hennes liv. Och eftersom agility alltid varit något som intresserat henne dröjde det inte länge innan de åkte hit.

– Och då fastnade jag direkt – som alla som börjar med agility gör, säger hon.

Vad tycker Nova då?

– Hon gillar det. De flesta hundar brukar tycka att agility är jätteroligt, men det är klart att alla hundar är olika lämpade för det.

Numera är Nova och Amanda veteraner på agilitybanan. Förhoppningen är att någon gång nå upp till SM. Duon tävlar i medelsvår klass för Karlshamns hundungdom, men tränar oftast i Ronneby.

Nova lyder minsta vink från Amanda som är med vid varje hinder och hejar på. Det finns ingen tvekan - bara fullt ös. Det ser både väldigt enkelt och samspelt ut. Men Amanda menar att det inte alltid har varit enkelt. Ett tag tappade Nova intresset.

– Jag hade för höga krav på henne, som hon inte klarade av att nå upp till. Hon tappade intresset helt. Så då fick vi börja om från början igen. Det är ju det som är grejen med agility, samspelet mellan mig och hunden. Funkar inte det så kommer man ingenstans.

Numera lägger Amanda ungefär tre eftermiddagar i veckan åt att träna med Nova. För att behålla Novas intresse har hon ett hemligt vapen. Nämligen två små gula och mjuka bollar.

– Nova är bolltokig, hon älskar bollar. Så det är bara att ta fram en boll så gör hon vad som helst, säger hon tar fram en liten gul boll ur fickan. Som på given signal börjar Nova skälla och hoppa av glädje.

– Det här är hennes favoriter, så dem får hon bara vid träning.

Amanda kastar iväg bollen och Nova genast rusar efter.

På några sekunder är hon tillbaka igen, med bollen i munnen.

Elin Thornberg