FP en bromskloss i Palestinapolitiken
Annars är den grundläggande principen att alla som sitter i en regering fattar kollektriva beslut. Det finns inga möjligheter för något statsråd att reservera sig mot enskilda regeringsbeslut.
Den principen är under upplösning i den borgerliga alliansregeringen där statsråden (läs partiledarna) har sina egna dagordningar. Än så länge har denna spretighet inte lett till någon regeringskris. Även om regeringspartiet Folkpartiet ensidigt kräver att Israel och Palestina sluter ett fredsavtal innan Palestina erkänns betyder det inget realpolitiskt. Utrikesminister Carl Bildt, M, säger nej eftersom Palestina saknar total kontroll över sitt territorium. Det räddar sammanhållningen i Rosenbad.
Regeringsbärande Centerpartiets krav på svenskt erkännande av Palestina här och nu blir inte heller regeringspolitik. Med den rödgröna oppositionens tre partier och Centerpartiet finns det en riksdagsmajoritet för ett erkännande av Palestina. Argumenten är starka även om det inte saknas komplikationer. Utvecklingen är tröstlös när det gäller respekten för folkrätten i regionen. Israels ockupationspolitik undergräver alla möjligheter att bygga fred och en tvåstatslösning. Den palestinska presidenten Abbas verkar vara den ende resonable ledaren i området. Med honom kan Israel bygga fred med palestinierna. Men det förmår inte fundamentalisterna i Israels regering.
Carl Bildts utrikesdeklaration igår var i övrigt befriad från nyheter och visioner. Den som stack ut i debatten var skuggutrikesministern Urban Ahlin, S. Han konstaterade att regeringen är orkes-idé och visionslös. Debatten blev lam trots Ahlins hårda attacker. Det var som sagt synd att Jan Björklund saknades igår i riksdagsdebatten. Urban Ahlins angrepp mot regeringen hade behövt någon som verkligen ville anta utmaningen från S om hur Sverige skall forma sin Mellanösternpolitik. Men Mellanösternkonflikten kan snabbt få en ny vänding. I Syrien pågår just nu ett inbördeskrig som riskerar att utlösa ett storkrig med flera länder indragna. Det kommer ställa svensk utrikespolitik på helt andra prov. Världen håller andan.
