Löfven har ett program för jobb

Löfven och partiledningen har presenterat ett fempunktersprogram för att bryta massarbetslösheten. Det är rätt fokus. Hur mycket än högerregeringen försöker dölja arbetslöshetssiffrorna så har vi massarbetslöshet. Inte minst bland ungdomar och utrikes födda. Det är ett faktum att klyftorna ökar. Det sammanhållna samhället är på väg att spricka.

Det är genom kunskaper som människor utan arv och förmögenheter kan göra både sig själva och landet rikare. Löfven vill höja Sveriges kompetens till internationell toppklass. Om vi får fler nobelpristagare på köpet är det naturligtvis bra. Men då duger inte sjunkande skolresultat år efter år.

Högerregeringen har satsat 50 miljarder i sänkt krogmoms och sänkta arbetsgivaravgifter för unga vuxna. Denna miljardrullning har inte bitit. Den höga ungdomsarbetslösheten är en fara för både individerna och samhället. Det finns pengar i Sverige att använda smartare. Vi måste ha råd att arbeta. För sex år sedan pratade borgerligheten föraktfullt om AMS-jobb. Det utlovades riktiga jobb efter maktskiftet. Nyligen sågade tidigare moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin Fas 3.

Den tidigare fackföreningsledaren Stefan Löfven drev fram krisavtal för några år sedan för att industrin inte skulle säga upp ungdomar. Det räddade tiotusentals jobb. Han har stor trovärdighet i arbetsmarknadspolitiken. Fempunktersprogrammet bekräftar det. Om tio dar lägger han och Magdalena Andersson socialdemokraternas skuggbudget. Krav på fler bostäder, begränsningar i vinstuttag i privata företag inom vård, skola och omsorg är att vänta. Ersättningsnivåer skall upp i a-kassa och sjukförsäkring.

Vårbudgeten, talet i Almedalen och utspel i all ära. Det är skugghöstbudgeten som anger färdriktningen. Löfven har anklagats för att vara för tyst. Det finns ingen anledning att stressa fram i politiken. Det är två år till valet. Det är ett halvår kvar till partikongressen. Ute i landets arbetarkommuner skrivs det nu kongressmotioner. Såren läks efter valförlusterna och nyfikenheten växer. Vad vilja socialdemokratin resten av 2010-talet?