Mats Johansson: Annie Lööf och Jan Björklund imponerade
Anledningen till Kristerssons misslyckade försök till regeringsbildande går att finna i en dröm om en allians som sedan länge har en pågående implosion. Att implodera är motsatsen till att explodera. Effekten är densamma men vid en explosion sprids innehållet utåt och vid en implosion faller innehållet ihop totalt.
Två av Fredrik Reinfeldts storstilade projekt, både de nya Moderaterna och alliansen, kan uppenbart avskrivas som historiska parenteser. De nya moderaterna återgick snabbt till gamla moderaterna när Reinfeldt & Co lämnade och nu kan snart historien skrivas också över alliansprojektet.
Bakgrunden till Kristersson kakelkrasch är skillnaden i synen på relationen mellan SD och de borgerliga partierna. Före valet var alla partiledarna lika tydliga. Alla sa samma sak. Inget samarbete, varken aktivt eller passivt. Ingen medverkan i en regering som kräver stöd från Sd.
Med Kristersson 1-2-3-lösningar så var beskeden helt annorlunda. Då kunde han regera med stöd från SD. Och direkt så slöt givetvis KD och Busch-Thor upp vid hans sida. Men Annie Lööf och Jan Björklund stod pall och meddelade att det inte var något alternativ att ens passivt stödja en regering som kräver samma stöd från SD.
Imponerande att vara så tydliga och trygga i sina uppfattningar och att orka stå fast vid åsikten om att inte släppa in SD värderingar i regeringsarbetet. Stort. Lika kloka som åsikterna var då, lika svårbegripliga är deras kommentarer kring den senaste talmansrundan.
Nu verkar det som man återvänder till samma slutsats som före Kristerssons misslyckande. Så menar man allvar med att inte SD ska ha inflytande, så måste alla orka tänka nytt.
Då är det flera heliga kor som nu måste ledas till slakten. Kor som kommer från olika håll.
