Försvarsmakten måste upp ur skyttegravarna
Bakgrunden till de tillfälliga byggloven är att Försvarsmakten säger nej till permanenta bygglov pga bullerrisken från övningsområdet i norra delen av området.En intressant omsvängning eftersom Försvarsmakten sålde just Rosenholm efter KA 2:s nedläggning och stimulerade bland andra kommunen till att satsa på det idrotts- och utbildningscentrum som etablerades på området.
Nu är det en helt annat ton i skällan från Försvarsmakten. När försvaret hamnat i politikens epicentrum på grund av det förändrade omvärldsläget, har man samtidigt återupptagit ett ålderdomligt förhållningssätt till omgivningen. I flera projekt har försvaret intagit en nästintill veto-attityd mot olika former av civila projekt som kan påverka deras verksamhet.
I stället för att söka samförstånd och kompromisser så säger man blankt nej. Det mest kända exemplet är tvärnejet till det stora havsbaserade vindkraftsprojektet Blekinge Offshore. Intressenterna kring projektet drev på under många som sedan tog tvärstopp när försvaret vann dragkampen i regeringen och projektet avslutades tvärt.
Detta trots att investerarna envist sökte kompromisser kring en samexistens mellan parterna. Dock utan något intresse till ens en dialog från försvaret. Samma attityd kan spåras i förhållandet mellan skolverksamheten och övningsområdena på Rosenholm.
Viljan till samexistens och kompromisser verkar dessvärre lysa med sin frånvaro också här. Det är en märklig inställning från försvarets sida.
Visst inser jag behovet av ett starkt försvar och att Blekinge ska vara det bästa stället för försvarets verksamhet. Men även försvaret kräver en fungerande samhällsverksamhet i sina värdkommuner.
Och precis som alltid når man bäst dit genom samverkan och samarbete. Då är det inte konstruktivt att gräva ner sig i skyttegravarna. Det borde också försvaret inse.
