Hunt, Johnson och Tory

Ledare Artikeln publicerades
Boris Johnson.
Foto: Jane Barlow
Boris Johnson.

Efter andra världskriget röstade britterna bort krigshjälten och premiärministern Winston Churchill, ledare för konservativa Torypartiet. Den mindre färgstarka Clement Attlee, ledare för socialdemokratiska Labour, blev ny premiärminister.

Attlee satt på den posten i sex år och genomförde ett välfärdsprogram som var så färgstarkt att dess centrala del, den nationella sjukvården NHS, består än i dag.

Efter Attlee kom Churchill tillbaka efter en valseger 1951. Han satt på premiärministerposten i fyra år, men Torypartiet regerade till 1964.

Då kom Labour tillbaka till makten, med Harold Wilson som premiärminister, till 1970.

En Toryregering, ledd av Edward Heath, satt sedan i fyra år. Under den sökte och förhandlade Storbritannien om medlemskap i EU, som hette EG. EG-medlem blev landet efter en folkomröstning sedan Wilson 1974 åter blivit premiärminister och ledare för en Labourregering.

Wilson efterträddes 1976 av partikamraten James Callaghan, som förlorade valet 1979 till Margaret Thatcher och Tory. Partiet satt vid makten i 18 år, sista sju med John Major som premiärminister och Toryledare.

Tory drev en högerliggande ekonomisk politik under Thatchers år som premiärminister. I valet 1983 drog dock Thatcher fördel av vinsten mot Argentina i Falklandskriget året innan.

I valet 1997 hade Labour rört sig åt mitten. Och med Tony Blair som ny ledare kallade sig New Labour. Partiet vann stort.

”Johnson har likheter med Donald Trump och de två har ett gott förhållande och liknande framtoning i att vara högerpopulistiska och nationalistiska.”

Blair och hans Labourregering omvaldes 2001 och 2005. Sista gången trots det kontroversiella deltagandet i Irakkriget 2003 på USAs sida. Valet 2010, med Gordon Brown som premiärminister och Labourledare sedan tre år, förlorades av Labour.

Under Thatchers tid utverkade hon en rabatt på Storbritanniens EU-avgift. Trots den fördelen för Storbritannien i EU har det funnits en opinion mot EU-medlemskap de nu 45 år landet varit med i unionen.

I folkomröstningen 2016 vann utträdessidan Brexit. Toryledaren och premiärministern sedan 2010, David Cameron, hade utlyst omröstningen och var för fortsatt medlemskap. Sedan hans linje förlorat avgick han och efterträddes av partivännen Theresa May.

Nu har hon deklarerat sin avgång och ska ersättas av tidigare utrikesministern Boris Johnson eller nuvarande utrikesministern Jeremy Hunt. Torypartiets 160 000 medlemmar ska avgöra det. De är i snitt äldre och mer välbeställda än Toryväljarna i allmänhet och väljarkåren som helhet.

Johnson leder och drar fördel av sin personliga popularitet i partiet. Hunt är en mer seriös och traditionell politiker. Men Hunt verkar ha svårt att hävda sig, trots att han klarat sig bra i debatten och kampanjen mot Johnson de senaste dagarna.

Johnson har likheter med Donald Trump och de två har ett gott förhållande och liknande framtoning i att vara högerpopulistiska och nationalistiska.

I valet mellan Hunt och Johnson ser många i andra länder helst att Hunt vinner partiledarvalet och blir ny premiärminister. Men det blir nog Johnson, vars ledning är stor. Hunt klarar nog inte av att spurta till en seger.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.