Ayman Fares: Kan polynesiska folket utveckla vårt utbildningssystem?
Skolan är oerhört central, i alla statsskick. Skolans viktigaste uppgift är att forma morgondagens medborgare. Att vara medborgare, eller för den delen människa, i dagens samhälle bygger på ”rätta in sig i ledet”, tillgång till information och ständig uppdatering.
Sociala medier har varit bidragande faktor till detta, för en del har tillgängligheten skapat karriärer och framgång, för andra utbrändhet och psykisk påfrestning. Det är inte helt enkelt att alltid hålla sig uppdaterad.
Men redan innan informationssamhällets genombrott gjordes det fantastiska framsteg. Polyniserina är ett exempel, ett folk som lyckades upptäcka och kartlägga nästan hela stilla havet, vår största ocean.
De satt inte framför en bok med siffror för att söka svaret utan lyckades uppmärksamma världen runtomkring. De nyttjade sina sinnen, hade en fantastisk koppling till naturen, kunde känna av vindarna, höra havet, läsa av stjärnorna med mera.
Hur ofta lär sig barnen i skolan att använda sig av sinnen, men också känslor för att kunna upptäcka sina egna förmågor? Poängen är inte att elever ska bli schamaner eller sjösättas i stilla havet. Självklart ska skolan fortsätta använda sig av tekniska redskap, uppdatera oss om lagar, paragrafer, siffror med mera.
Men det kan också finnas en tendens att lägga tid på allt annat än oss själva. Det är också av vikt att lära känna sig själv som människa, sina fantastiska förmågor och kreativitet.
Kan skolan kombinera dessa två värden så har vi framtida samhällsmedborgare som kommer ta världen med häpnad samt finna lycka i så mycket mer. Lycka till, framtiden väntar inte på någon.
