Stig-Björn Ljunggren: ”Kravallerna i Ronneby”

Visst, det behövs inte heller någon Einstein för att räkna ut, att om det här fortsätter, så är det rätt tydligt var väljarna kommer att söka sig.

I praktiken har folk börjat inrätta sig efter utvecklingen. Folk tvingas organisera vakter i småbåtshamnen, grannsamverkan mot inbrott, varna på sociala medier för misstänkta skåpbilar, köpa larm till hemmet och plocka ner överfallslarm i handväskan.

Och vaktbolagen växer och gör att vi i praktiken har upprättat en privat poliskår.

Vad som sker efter helgens händelser är att det stärker berättelsen om den misslyckade svenska flyktingpolitiken.

”Nu ser ni hur det går om det kommer hit en massa människor från främmande kulturer” lyder kommentarerna på sociala medier.

Mot denna berättelse står dock en annan, nämligen att många av dem som kommit till Sverige, inklusive Ronneby, är hederligt folk som försöker skaffa sig och sina barn en ny tillvaro i det nya landet.

Visst, vi kan se att fönsterrutor krossas. Men vi kan också se att butiker öppnats av invandrare, där vi kan köpa goda ostar, italienska cigarrer och fräscha grönsaker. Vi kan också se vilka som jobbar i vården och städar. Eller ger en elegant hårklippning.

Vi har fått två berättelser som står emot varandra. Men blandas hos vanligt folk till det som vi kan kalla ”Ali på jobbet”-teoremet och som lyder:

”Det har kommit för många invandrare till Sverige. Men Ali på jobbet, han är bra. Och hon, den här tjejen från Kenya som kommer hem till farmor, hon är bra. Men annars har det kommit för många …”

Så frågan är vad folk ser. Är det tiggarna utanför affärerna, eller är det den hårt jobbande multikultipersonalen på serviceboendet?

Med kravaller kommer berättelsen att tippa över till den kritiska, som blundar för den positiva sidan. Det är förstås också det som Koranbrännarna och andra bråkmakare vill åstadkomma.

Koranbrännarna vill provocera fram just den typ av händelser som nu drabbat Ronneby, för att förstöra möjligheterna till en sansad politisk diskussion.

Det är skicklig opinionsbildning. Som lyckas därför att några bara väntar på en ursäkt att få ställa till med jävelskap.

När vi får höra att det kastats sten på blåljuspersonal tänker vi lätt mindre uppbyggliga tankar om polisen under Göteborgskravallerna 2001. De tröttnade till slut, och sköt en av stenkastarna ... sen lugnade det ner sig!

Låt oss också påminna om att nästan alla inblandade – i såväl Koranbränningar som efterföljande kravaller – är unga män.

Det är sällan kvinnor i 40-årsåldern krossar skyltfönster under kravaller.

Visst, vi kan diskutera vad svensk flyktingpolitik har fått för resultat. Och låt oss stärka polisen! Men borde vi inte också fundera lite över vad det är för fel på karlar i en viss ålder? Borde det inte utvecklas ett vaccin?