Ny regering som tv-serie
Senaste säsongen av serien kan sägas ha börjat på valnatten, med moderatledare Ulf Kristerssons uppmaning till statsminister Stefan Löfven (S) att avgå.
Och Löfvens tal, där han förklarade att det ansvarsfulla är att sitta kvar och invänta slutliga valresultatet.
Det resultatet har nu kommit och de tre rödgröna partierna, som lagt gemensamma budgetar de senaste fyra åren, har ett mandat mer än de fyra borgerliga partierna i "alliansen": 144 mot 143.
Allianspartiernas argumentering försvagades därmed gällande rimligheten i att de ska bilda ny regering. De blev ju det mindre av de två block som det står mellan, gällande att lägga budget och utgöra regeringsunderlag.
Allianspartierna kan inte lägga budgetar som går igenom annat än om Sverigedemokraterna röstar för dem.
Det räcker med att SD lägger ned sina röster om de tre rödgröna partierna lägger en gemensam budget, likt allianspartierna gjorde i december 2014.
Företrädare, främst partiledare, för Centerpartiet och Liberalerna har sagt att de inte kommer att sätta sig i en alliansregering om den är mindre än de tre rödgröna partierna i mandat i riksdagen.
Om de gör det kommer de att bryta mot sina utfästelser, ja, löften, före valet.
De fyra borgerliga partierna kan nämligen, utan att behöva ha något att göra med SD, rösta bort statsminister Löfvens nuvarande S+MP-regering i den obligatoriska statsministeromröstningen som antagligen hålls onsdag nästa vecka.
Detta förutsatt att statsminister Stefan Löfven inte avgår med sin regering under den tid som är till dess. Men så ser det inte ut att bli nu.
Så långt är det enkelt. Det är det som kommer sedan som blir svårt för allianspartierna.
”Att S, V och MP röstar nej är självklart. De vill ha en annan regering. En som har förankring i det största blocket, deras block.”
För att SD ska lägga ned sina röster (släppa fram) en alliansregering vill högst troligt SD ha någonting i utbyte för det. Vad det kan vara är oklart, men exempelvis utfästelser och då gärna gällande en restriktiv migrationspolitik.
Men det vill, eller kan, inte allianspartierna. I alla fall inte C och L, särskilt med tanke på deras utfästelser innan valet att inte ens regera om deras regering blir mindre än de tre rödgröna partierna.
Om en alliansregering, med Kristersson som statsminister, låter sig föreslås av talmannen kan den komma att röstas ned när, eller om, SD röstar nej eftersom SD inte fått något i utbyte.
Att S, V och MP röstar nej är självklart. De vill ha en annan regering. En som har förankring i det största blocket, deras block.
Exempelvis en ren S-regering, som kanske har budgetsamarbete med V och MP eller ännu bredare, kan de tycka vore bättre.
De anser att talmannen borde föreslå Löfven som regeringsbildare. Därför röstar de nej till Kristersson.
Ungefär så här långt kan man skriva om regeringsfrågan nu. Det kan komma att ändras om en dag, eller några dagar, eller i nästa vecka.
Ungefär som att det kommer nya avsnitt i en tv-serie.
