(S)tatens diplomat

För de som inte minns eller vet så var Åström en nestor i svensk utrikespolitik. Han var den som formulerade neutralitetspolitiken åt, den vanligtvis socialdemokratiska, regeringen under det kalla kriget.

Boken har en kronologisk framställning och skildrar Åströms liv från uppväxten i Uppsala och hans karriär inom utrikesförvaltningen.

Är man runt 50 år och äldre, och intresserad av politik, har man nog hört talas om Sverker Åström. Men få känner till hans uppväxt och tidiga karriär.

Hans far var advokat och känd i Uppsala, men dog i början av 1930-talet. Han hade tillgångar, men lika stora skulder. Så änkan, Sverkers mor, fick det ekonomiskt kärvt.

Sverker Åströms unga år hade mörka moln. Den unge Sverker gick med i en nationalistisk organisation när han var 17 år. Hade han sympatier åt nazistiskt håll?

Svar erhåller författaren inte, trots efterforskning i källor, även de som rör de högre utbildningar som Åström gick i (Nazi-)Tyskland på 1930-talet.

Under andra världskriget är Åström placerad vid svenska ambassaden i Moskva, när staden angrips av nazityskarna med flygplansbomber 1941.

Han och ambassaden evakueras österut. Det är en tid med påfrestningar för den unga diplomaten.

Boken behandlar Åströms karriär med befattningar inom diplomatin. Hans skicklighet gör honom till en central medarbetare för utrikesminister Östen Undén (S) och statsminister Tage Erlander (S), senare även för Olof Palme (S).

En strikthet, reell eller av omständigheter påkallad, känslokyla finns i Åströms agerande i de kriser som drabbar Sverige under efterkrigstiden:

De är bland annat Raoul Wallenbergs försvinnande, de troliga ryska nedskjutningarna av spaningsplanen DC 3:an och Catalinan, FNs svenska generalsekreterare Dag Hammarskjölds död. Avslöjandet av spionen Stig Wennerström.

I slutet av livet kommer Åström ut som homosexuell. Den läggningen har lett till att säkerhetspolisen har spanat på honom och ansett honom vara en säkerhetsrisk, ett möjligt mål för utpressning.

Misstankar om att Åström skulle ha varit spion för Sovjet förekom också.

Boken belyser en rad händelser. De tar plats och Åström skyms delvis av dem. En tillspetsad analys uteblir.

Åström tjänade staten, som lång tid var socialdemokratisk. Hade Åström tjänat staten, på samma yrkesprofessionella sätt, om den varit av annat slag? Nazitysk? Sovjetkommunistisk?

Gav den utstrålade känslokylan en fingervisning att så kunde ha blivit fallet? Boken ger inte svar. Man får fundera själv gällande det.