Stefan Löfven lagar efter läge

Ledare Artikeln publicerades

I tisdags var det riksdagens högtidliga öppnande. Kungen öppnade riksmötet och statsministern läste upp sin regeringsförklaring för året. Tre nya ministrar presenterades också.

Och givetvis stod en lång rad kommentatorer beredda att nagelfara varje ord som statsministern nämnde i sin regeringsförklaring, inget konstigt med det.

Regeringsförklaringen innehöll mestadels känd politik vilken bygger på det Januariavtal som tecknades mellan regeringspartierna S och MP samt C och L. Statsministern gjorde sitt bästa för att hedra det avtal på vilken hans mandat från Riksdagen vilar.

Men kommentarerna efteråt var såväl förväntade men också präglade av ett kortsiktigt tänk.

Åsikterna var förväntade från partiledarna. En sak blev väldigt tydligt när vi främst kunde lyssna till ”vänsterkommentarer”. Det var den totala bristen på insikt kring det parlamentariska läge vi har i Riksdagen. Till skillnad från dessa proffstyckare har statsminister Löfven att hantera den verklighet väljarna gav honom för drygt ett år sedan. Och han gör det bra.

En partiordförande för socialdemokraterna ska företräda Sveriges arbetare. Och den självklara utgångspunkten för detta måste ju vara att driva en politik som är så bra som möjligt utifrån det uppdraget. Alltså att driva en politik som också kan omsättas i verklighet.

Det sista glömmer oftast Vänsterpartiet och väldigt ofta även vänsterdebattörer som till exempel Daniel Suhonen. De är besvikna på Löfven och anser att han sviker den socialdemokratiska politiken. Men det Löfven i själva verket gör är att han räddar det som räddas kan utifrån ett valresultat på 28 procent.

Den som tror att en alliansregering som sitter i knäet på Sverigedemokraterna skulle varit bättre för svenska arbetare har fel. Det hade varit förödande för svensk välfärd och en katastrof för arbetarnas intressen.

Detta borde fler inse i stället för att sitta och drömma om tiden då Socialdemokraterna hade egen majoritet.