Livet enligt Marie

Kreativt kaos

Kommer det hem någon oanmäld till vårt hus får jag en smula panik. Minsta antydan till värme i luften betyder fika utomhus. Varför? Där behöver jag inte skämmas över att disken inte är inplockad i diskmaskinen eller att det ligger kläder överallt.

Livet enligt Marie

Märkligt det där med kläder. Man borde ju ha särskilda platser där man tar av och på sig kläder. Logiskt skulle ju sovrummet eller tvättstugan vara tänkbara ställen. Men inte hos oss. Där tar man liksom av sig lite när andan faller på. Vi är en varmblodig familj som gärna hoppar ur en kofta lite varstans. En sock kan ibland behöva avlägsnas. Eller en tröja. Och nej, vi klär inte av oss ålandes runt en strippstång, så få genast den bilden ur huvudet tack.

Så den första reaktionen när vi ser en besökande bil på gårdsplanen är att springa runt som yra höns och försöka få till lite respektabel klädsel. Eller – nu ljuger jag. Jag känner ett tvång att klä på mig lite. Min kära sambo känner sig klädd så länge han har kalsonger och tröja på. Ett par sockar också så är han beredd att möta minusgrader.

Tar jag emot de oanmälda gästerna sätts de alltså helst i utemöblerna. Jag älskar oanmälda gäster – det är inte det som är problemet. Problemet är att vi alltid har alla dessa kläder och leksaker som ligger och skräpar i huset.

Tar däremot min kära sambo emot gästerna (iklädd sina kalsonger och tröja) har han inget emot att gå husesyn med dem. Han sparkar undan lite leksaker för att visa den fina parketten. Sedan leder han helt ogenerat upp gästerna på övervåningen. Stopp och belägg! Hur tänker han där? Övervåningen är krigszon. Där ligger ingen sak på rätt plats, och obehöriga äga ej tillträde! Men han tänker inte som jag. Han inbillar sig att gästerna ser bortom kaoset och uppskattar det rustika huset, de fina spröjsade fönstren och de vackra spegeldörrarna.

Jag vet bättre än så. Jag vet att det enda folk ser är popcornskålen som ungarna inte plockat ner från gårdagens filmkväll. De ser de åtta olika klänningarna som ligger hängda över en stolsrygg eftersom jag fick klädångest förra lördagen. Och det känns inte rätt att hänga in provade kläder i garderoben igen. Jag menar – i garderoben ska det ju bara finnas rena kläder. En provad klänning hamnar i ingenmansland. Inte smutsig men heller inte ren. Om man låter den hänga framme några dagar så löser sig problemet av sig självt. Den samlar på sig lite damm och blir därmed kategoriserad som smutstvätt.

Nåväl. Där låter han ogenerat gästerna gå runt medans jag vrider mig av ångest. Jag känner mig förminskad och avklädd. Lite exposed, som Fru Montazami skulle ha sagt. Att folk ser mitt stök kan jag inte förlika mig med.

En lösning vore ju att alltid ha städat, tänker ni kanske. Jag tackar så hemskt mycket för det rådet. Men det fungerar inte så i vårt hus. Vårt hus söker kaos. Vårt hus behöver kaos. Det låter i alla fall som en bra ursäkt.

Ursäkta att det är lite stökigt, men ni förstår – vårt hus strävar efter kaos och kreativitet. Sådant finner man inte bland böcker i bokstavsordning och tvätten välstruken och sorterad.

Undanflykter, undanflykter. Nåväl, ta med en varm jacka ifall det blir lite kyligt i trädgårdsmöblerna kära gäst.