Karin Ferneborg: Karin Ferneborg: ”Gamla tider lever kvar i valet”

– Spelar det någon roll om pappret ligger upp och ner, undrade en tant förskräckt när hon precis slickat igen kuvertet.

– Inte en aning, sa jag undrande och la till:

– Det jag vet är att man ska ha tre röstsedlar i alla fall.

– Ja, just det, sa tanten och plockade ihop ett gäng valsedlar.

Med man och barn i bilen gjorde jag mig redo att rösta efter en snabbrunda på mataffären. Jag plockade ihop ett gäng valsedlar för att inte avslöja politisk färg och ställde mig i kö. Det tog tid. Som det alltid gör en torsdagseftermiddag när alla bara vill hem till de sina.

I Sverige pratar vi sällan om vilket parti vi röstar på.

– Oj, vad många lappar, sa tanten i det gröna röstningsbåset tillverkat 1983.

Jag hörde hur lapp efter lapp lyftes. När det var min tur möttes jag av ett hav av röstsedlar och jag försökte sopa bort en bunt för att inte bland ihop de med mina. Jag hoppas verkligen det blev rätt till sist.

Det finns få saker som är så omoderna som att rösta. Med dagens teknik (och en fet plånbok) behöver du inte göra många knop i livet.

I dag kan du ligga i badet och betala räkningar, sätta på ugnen från bilen och du slipper varken gasa eller styra med de modernaste bilarna.

Vi kan också legitimera oss med våra mobiler när vi ska föra över pengar, köpa dyra saker och gå till doktorn. Genom en kod så har du bevisat att du är du.

Skulle vi inte kunna digitalisera röstningen? I alla fall slopa röstkorten som man absolut helst inte ska tappa bort.

Hur omodernt är det inte att lägga rösterna i en låda som försluts med ett hänglås? Röster som ändå ska räknas för hand? Hade röstningen varit digitaliserad hade man helt knappast kunnat göra fel.