Karin Ferneborg: Karin Ferneborg: En surfande shopaholic i mataffären
Min lösning, och många andra föräldrars, är att sätta barnet i en varukorg på hjul. De är stora och hyfsat stabila. Olof brukar nöja sig med att sitta i korgen och hålla i de varor som ska handlas. Lite som en vakthund.
– Baaan, skriker Olof när han ser högen av småbananer i vår lokala matbutik.
Han ställer sig upp i korgen med hjul och liksom surfar fram till bananhögen som är till för alla barn.
På en millisekund har han slukat frukten och den förskoletrötte pojken är som bortblåst.
– Fäädi, ropar han samtidigt som han nästan kastar sig ut ur vagnen.
Energin flödar och att släppa ut en 1,5 åring i mataffären är som att ge tillbaka bankkortet till en deltagare i Lyxfällan innan programmet spelats in.
Olof hälsar på alla han möter. Pekar på frukter och grönsaker och ropar högt deras namn. När jag plockar i mandariner i en påse får Olof hjälp av en snäll pensionär att handla exotisk frukt för halva min månadslön.
Han plockar i och jag plockar ur. Hur kommer det sig att de dyraste leksakerna finns på de lägsta hyllorna i butiken?
Olof springer iväg och jag fångar. Blir överkokt spagetti och jag får hänga honom på armen. Jag stirrar elakt tillbaks åt en snäsig dam som tror att en shoppingtur efter 17 en torsdag är någon slags spa-upplevelse.
Det är alltid lika spännande att komma fram till kassan. Att lägga upp vara efter vara. Dr blir också dyrare än tänkt. Jag får be kassören lägga undan en Daim, ett tre decimeter stort gosedjur och ett storpack digestivekex.
När vi betalat och är på väg ur affären börjar jag fundera på vad det var vi skulle handla egentligen. Och jag inser snart att vi inte handlat något på listan. Vad ska vi nu äta till middag?
