TT-Feature

Kim Wall lever i föräldrarnas bok om henne

TT-Feature ,

Ondska flimrar inte ens i backspegeln när paret Wall tar sig genom helvetet - mördaren suddas bort och journalisten Kim Wall får huvudrollen i boken om ett 30-årigt liv. Vägen framåt präglas av dotterns inställning: "Backa gör man bara för att ta sats".(TT)

Neonröret i Kim Walls barndomshem formas till fyra bokstäver, vid en soffgrupp med mäktig utsikt mot Östersjön.

– Kim var förtjust i neonskyltar, fråga mig inte varför, säger mamma Ingrid Wall och klickar på strömbrytaren.

"Atom" står det i ett lysande rött sken. Soffkuddarna pryds av broderade fredstecken, symbolen som var Kim Walls signum. Hon knöt sina fingrar så, hon undertecknade mejl så.

Lampan köpte Kim Wall i New York efter en lång reportageresa till Marshallöarna i Stilla havet. Turen gick dit 2015 tillsammans med två journalistvänner för att rapportera om hur amerikanska provsprängningar av kärnvapen påverkade klimatet och livet på öarna.

– Hon var inte alls intresserad av höga potentater utan hittade de små människorna och udda historierna, säger Ingrid Wall, som är aktuell med "Boken om Kim Wall - när orden tar slut" i dialog med maken.

Neonlampan blev ett lite säreget sätt för Kim Wall att tackla en lång ovisshet om huruvida trion utsatts för radioaktiv strålning. Dosimetrar hade de med sig. Men först ett år senare kunde Kim Wall andas ut, och lampan förblev ett sätt för henne att hantera oron. Att berätta om Marshallöarnas öde för omvärlden var viktigare för Kim Wall än den egna hälsan, förklarar Ingrid Wall.

Ny hedersplats

Atomlampan hängde på hedersplatsen hos Kim Wall i Williamsburg. Men det var då. Hennes tillhörigheter - som följt med till bostäder i Peking, London och New York - är nu tillbaka i Trelleborg.

Kläder, affischer, souvenirer, fotografier... och neonlampan - drygt 175 kilo liv - var lastat i paketet som ställdes på paret Walls garageuppfart en kall januaridag. Allt utom fotografier och lampan, som numera fått föräldrarnas hedersplats, står kvar orört i Kim Walls flickrum.

– Det är tungt att öppna lådorna och börja rota i hennes privata saker. Någon gång måste vi väl göra det, men det får vänta, säger pappa Joachim Wall.

Sömnlösa nätter har paret Wall aldrig blivit befriade från sedan de väcktes av en envis telefonsignal den 11 augusti. Kim Walls pojkvän ringde och berättade att deras dotter var försvunnen under en ubåtsfärd i Köpenhamn, det som skulle ge Kim Wall det sista stoffet till en planerad artikel om den danska rymdkapplöpningen. Det blev inget reportage, det blev inget återseende. För Peter Madsen, som hon skulle intervjua, blev det så småningom en livstidsdom för ett brutalt mord.

– Känslorna när vi mötte varandras blickar i rättssalen vill jag behålla för mig själv. Men det var viktigt att Kim skulle ha någon närvarande där, visa för honom att han har gjort oss väldigt illa, säger Joachim Wall.

– Att rättsprocessen är helt över är otroligt skönt, säger Ingrid Wall.

Dagarna är lättare att genomleva. De fylls av rutiner och vardagsmåsten, som jobb och hundpromenader. Nätterna är värre. Tidigt bestämde sig Ingrid Wall, mångårig journalist, för att skriva boken om Kim Wall. Hon satte sig i husets uterum, med utsikt mot ett böljande blå och stjärnklar himmel, och började anteckna från fasansfulla dygn - om sökandet efter en person och därefter kvarlevor, om brutala detaljer i mordutredningen, om att sitta öga mot öga med dotterns mördare. Texter som har vävts ihop med fina minnen från dotterns barndom, anekdoter från familjeresor, Kim Walls tid på ansedda utbildningar och spännande reportageresor i världen.

– Jag har försökt att skriva av mig och det har på många sätt fungerat som terapi, säger Ingrid Wall.

Allt såg så ljust ut före reportageresan i Öresund. Om det senare blev en berg- och dalbana som mest gick utför så började den på en rejäl topp. Pojkvännen introducerades för familjen dagen före ubåtsturen. "Håll fast vid honom", sade Ingrid Wall i telefonsamtal med dottern dagen därpå. "Det här är för livet så det är lika bra att du vänjer dig", förklarade Kim Wall. Familjens årliga gruppbild knäpptes i trädgården, såsom den tagits i 30 år. Pekingflytt väntade för paret, flera reportage var sålda.

– Vi fokuserar på allt det goda fram till 10 augusti i fjol, och sedan hände något ont som inte får bli det väsentliga, säger Joachim Wall.

Ont möter gott

Kim Wall-boken liksom familjens liv bygger på en medveten balans. Så fort det fasansfulla riskerar att ta över svarar familjen med något positivt. När det brutala åtalet skulle bli offentligt och redaktioner satt redo gick familjen ut och berättade om att minnesfonden dragit in 150 000 dollar.

Begravningsbyråbesöket planerades in samma dag som familjen fick ta emot Publicistklubbens postuma pris till Kim Wall. Gott och fint varvas med ont och tungt.

– Våra yrkeserfarenheter som journalister kommer in i bilden för att kunna balansera. Vi känner till mediernas dramaturgi och att man inför årsdagen drar upp allt elände igen, därför valde vi att lägga minnesloppet den dagen, säger Ingrid Wall.

Neonrör bildar också ett fredstecken i parets vardagsrum. Familjens goda väninna fick syn på lampan, tänkte på Kim Walls fascination för neonlampor och köpte två i present till familjen. De fick lamporna samma dag som Kim Wall skulle ha fyllt 31 år. Ögonkontakt, kramar och medkänsla från okända betyder också mycket.

Vackra stenar skickas i kuvert till villan i Gislövs läge - folk som inte har vägen förbi vill vara med och bidra till Kim Walls minneshjärta i sten på stranden.

– Vår sorg blir inte mindre för att den delas med andra, men det är en stark tröst som betyder mycket för oss. Vi måste se ljuset i tunneln och leva vidare, och därför blev jag glad när jag i vintras kunde känna glädje av att se vårblommor titta fram, säger Ingrid Wall.