Tore Gillberg: Ska järnvägshistoria skrivas i vår?
En järnvägsentusiast i Sölvesborg hade prytt tåget med skyltar där det bl a stod "Den enes död den andres bröd." Vilket var en pik till de bussentusiaster som fanns i bl a Olofström.
Ett särskilt statligt bidrag utgick i några år till bussarna som ersatte rälsbussarna. Nu 33 år senare väntar man på ett ännu större pengapaket. En väntan som funnits sen 1994 när det stora projektet Sydostlänken startades.
I 2014 års valrörelse utlovade minister Ygerman ett sådant. Och han har senare sagt att vallöften är till för att hållas. I fjol hade inte Trafikverket lagt förslaget till regeringen vilket fick aktionsgruppen för järnvägen som ska binda samman stambanan med Blekinge kustbana, att agera politiskt.
I höstas uppvaktades nuvarande ansvarig minister, Thomas Eneroth. Som resultat av det mötet förväntar man sig ett besked i vår.
– Gärna till 1 maj säger Olofströms kommunalråd Sara Rudolfsson som anser att projektet har hög prioritet av flera skäl och behovet och nyttan ökar. Det gynnar exporten och persontrafiken. Principen är att linjen Älmhult- kustbanan ska moderniseras och elektrifieras. Trafikverket har tagit med spårbyte på linjen från i år och elva år framåt. Olofströms kommun har avsatt 50 milj till investeringar och kanske det blir en ny station där den gamla funnits i över hundra år.
Kanske även Vilshult får ny station. Det skulle Mc Arthur gillat. Han var rasande när den gamla revs . Tre korridorer har genom åren funnits där sträckningen skulle gå bl a över Rösjö men nu är det längs väg 15 som gäller. Vägen ska också byggas om genom Olofström. Intressenter i projektet är bl a regionerna i Skåne, Blekinge, Kronoberg, Osby och Älmhults kommuner, Karlshamns hamn, Vovo Cars, IKEA och Sydsvenska handelskammaren.
Frågan är hur länge saken kommer att drivas. För många år sen var det ett kommunalråd i Olofström som uttalade sig i regional tv och konstaterade att man tagit ett avgörande steg framåt. Det fick en bonde i Boa att ringa mig och gråta.
– Järnvägen förstår både min och pojkarnas gårdar, sa han och jag körde hem till honom och vi blev vänner. Några år senare fruktade han inte projektet längre. För det finns inga pengar till det, sa han.
