Populära kamratcirkeln hos Studiefrämjandet: “Man kan faktiskt säga att vi har lite kö till vår cirkel”
En har arbetat som bildlärare, några som textillärare och alla sitter på en stor kunskap för olika hantverk. Gemensamt är att Ingrid och kamratcirkelns deltagare har ett stort intresse för att lära sig mer. Under åren har de provat på en rad olika hantverk men är rörande överens om att de ser sig långt ifrån fullärda.
– Det hela började för cirka 10 år sedan med att jag tillsammans med en vän drog igång en kamratcirkel här på Studiefrämjandet. Ett blandat gäng med olika bakgrunder men att skapa och vara kreativa, det hade vi gemensamt. Det visade sig att vi är ett väldigt pratglatt gäng så för att alla ska höras har vi fått sätta en maxgräns på 10 stycken och med åren har vi alla verkligen blivit goda vänner. Som när jag rensade hemma för ett tag sedan och hittade gamla mynt som jag inte visste vad jag skulle göra med tänkte jag att detta får jag kolla med gänget. Sådant kan vara ett typiskt samtalsämne som kommer upp i kamratcirkeln, säger Ingrid Astbo.
”Vi är ett pratglatt gäng så för att alla skulle höras fick vi sätta en gräns på tio deltagare”
– Intresset är stort och brett och kan vara allt från virkning, stickning, sömnad till japanska och österländska hantverk som origami och kintsugi som är att vika papper och laga porslin. För en utomstående kan det låta lite spretigt men har man en ådra för att skapa så hänger allt sådant här ihop på ett naturligt sätt, säger Ingrid.
Under åren har det testats på olika hantverk och olika tekniker, ibland genom att någon i gruppen sitter på kunskapen, ibland av en föreläsare eller konstnär som kommit på besök.
Som ung ville Ingrid bli modetecknare och med den ambitionen började hon på Konstfack i Stockholm.
– När man gick i grundskolan fick man en timme med en yrkesvägledare och när jag sa att jag ville bli modetecknare frågade han om jag var bäst i stan på att teckna. Jag svarade att nej det tror jag inte och då sa han att då kan du jobba med bokbinderi istället och så var det inte mer med det. Trots det tog jag mig till Konstfack i Stockholm. Men att bli konstnär fanns liksom inte i min värld och var ett stort steg att ta så jag valde att bli bildlärare istället och något jag sedan jobbade som i många år, säger Ingrid.
”Det har aldrig känts som jobbigt plugg utan bara lustfyllt och ett sätt att fortsätta att utvecklas och lära mig något nytt”
Patrik Nilsson arbetar som utbildningsansvarig på Studiefrämjandet och berättar att merparten av deras folkbildningsverksamhet är just kamratcirklar.
– En kamratcirkel är när människor med ett gemensamt intresse går samman för att som grupp lära sig mer om ämnet. Här blir det tydligt att alla deltagare i kamratcirkeln bidrar till gruppens lärande.Det kan vara en bokcirkel, ett gäng fågelskådare, ja i stort sett vad som helst där man vill träffa likasinnade och lära sig mer om ämnet. Vi på Studiefrämjandet kan då hjälpa till med att erbjuda lokal, ta fram en studieplan, läromedel, hitta en föreläsare i det aktuella ämnet eller rent praktiskt hjälpa till med att ordna en utställning eller vad man önskar med studiecirkelns mål, säger Patrik Nilsson som vill att cirkeldeltagarna ska se dem som ett bollplank att kroka arm med.
”Man kan hålla på tills man dör. Det finns alltid något nytt, kul och man blir aldrig fullärd”
– Kamratcirklarna är ofta väldigt självgående när de väl fått rätt förutsättningar för att komma igång. Men när de behöver hjälp så finns vi här och stöttar. Som folkbildningsverksamhet ser vi oss som en stor samhällsnytta och det finns tydliga syften som staten tagit fram med folkbildningen som vi jobbar efter. Som att stärka och utveckla demokratin, göra det möjligt för en ökad mångfald, få människor att påverka sin livssituation och delta i samhällsutvecklingen. Utjämna utbildningsklyftor, höja bildningsnivån och öka intresse för kultur och delaktighet i kulturlivet. Folkbildningen har under många år tagits för given, idag är det mer granskning vilket är viktigt och bra tycker vi. Vi ser ju vilken skillnad vi gör för många grupper i samhället, säger Patrik Nilsson.
Här saknas innehåll
För Ingrid Astbo har det blivit många kurser genom åren. Redan som 16-åring gick hon sin första som var en keramikkurs i Landskrona för Anders Liljefors och sedan har det rullat på.
— När jag arbetade som lärare gick jag ofta på någon sommarkurs under semestern. Det har aldrig känts som jobbigt plugg utan bara lustfyllt och ett sätt att fortsätta att utvecklas och lära mig något nytt. Det var alltid en höjdpunkt när broschyrerna damp ner i brevlådan och jag har alltid sett det som en guldgruva att botanisera i vilka kurser som finns. Bildningsförbund behövs verkligen och det fina är att de inte har någon åldergräns. Inte uppåt i alla fall utan man kan hålla på tills man dör. Det finns alltid något nytt, kul och man blir aldrig fullärd. Det är det man inser ju mer man lär sig, säger Ingrid.
Kort om Studiefrämjandet
Studiefrämjandet är ett partipolitiskt och religiöst obundet studieförbund som bedriver folkbildningsverksamhet och ger stöd till tusentals studiecirklar och föreningar i hela Sverige med en särskild inriktning på natur, djur, miljö och kultur arbetar de med hållbar utveckling som ledstjärna. Mest av allt finns de till för att hjälpa människor att utvecklas tillsammans med andra, samtidigt som de har kul.
Studiecirkeln är en mindre grupp, tre till tjugo personer, som träffas för att med folkbildningens pedagogik lära sig något tillsammans. Gruppen bestämmer själva vad, hur och i vilket tempo man vill lära sig.
