BUP vädjar om snabbare beslut för kosovoalbaner
Inger Källner och Susanne Ahlm träffar många barn mellan fyra och 18 år som far så illa av gamla upplevelser och väntan att de hamnat hos BUP. Men ännu fler, som inte går hos BUP, har det svårt.
– Jag vet inte hur många de är. Vi möter dem som bor i Karlshamn, men Migrationsverket har placerat flyktingar på flera håll i Blekinge och alla de barnen är i samma svåra situation, säger Inger Källner.
För de flyktingbarn som inte vet om de ska stanna i Sverige är inte sommarlovet ett paradis med solsken, jordgubbar och bad.
> Tomrum
För dem är det ett tomrum hemma med föräldrar som har det svårt själva. Förutom rädsla och otäcka minnen har de begränsade möjligheter att ordna för sina barn genom att de inte kan svenska och har lite pengar att röra sig med.
– Vi kan inte skicka barnen på läger eftersom de inte vet något om sin närmaste framtid. Brevet med avslag kan komma från Utlänningsnämnden när som helst. Det skulle ha kommit ”skyndsamt” i våras men dröjer och dröjer, säger Inger Källner.
– För att barnen ska kunna få känna sig fria ber vi Migrationsverket att säga när beslut kommer så att barnen slipper vänta i ett tomrum.
Hon berättar hur skolan står för normalitet i de här barnens tillvaro. De går dit på bestämda tider, träffar vuxna och andra barn. Nu på lovet är det inget som håller ihop deras dag. De blir passiva och väldigt ledsna.
> Bryts ner
Inger Källner och Susanne Ahlm beskriver barnens situation som ett permanent provisorium som är både inhumant och ohållbart i sitt brev till Migrationsverket.
– Också barn från Kosovo och Bosnien behöver sitt sommarlov. Också de barnen har lust inom sig att vara fria och leka. Men den lusten bryts ner, säger Inger Källner.
BUP skulle kunna ordna för barnen om de fick klart besked. Barnen behöver något att se fram emot, något som ger dem hopp.
Men det får de inte när de ska leva isolerade med deprimerade föräldrar i väntan på ett brev som ingen vet när det kommer.
