De är närproducenter som lever sin dröm

Vit Caprin. Rökmästarens Geta. Danö. Chevrerulltårta. Backakorv

På en glasskiva finns en textad lista med några av Orranäs Gårdsmejeris produkter. Paret Boel & Lars Dahlberg har sedan starten för fem år sedan successivt ökat verksamheten. Allt fler restauranger köper deras ostar. Kända kockar, som Mathias Dahlgren på Grand Hotel i Stockholm är lyrisk över getostarna - och köttet - från Orranäs.

– Jo, det går bra, berättar Boel Dahlberg. Vi började med 35 getter och en bock. Nu har vi total runt 140 getter och säljer allt vi producerar.

Dahlbergs har också börjat köpa komjölk som blandas med getmjölk för en Edamerliknande hårdost. Och killingköttet, som vanligtvis kasseras, blir till salami i ett charkuteri i Kalmar.

– Nu har vi ett sortiment vi är nöjda med.

Mejeriet har fått olika priser som visar att även kunder och branschfolk är nöjda, som priset för Ostfestivalens godaste ost två år i rad, 2014 och 2015.

Boel och Lars är klassiska "gröna-vågare", om man skalar bort naiviteten som förknippas med begreppet. De visste mycket väl att det inte skulle bli någon dans på rosor när Boel lämnade jobbet som chef för ett äldreboende och Lars sitt värmeanläggningsföretag.

– Det var min gamla dröm om att bo på gård, berättar Lars i lagringskällaren. Likt en champagneproducent vänder han ostarna varje dag så de ska mogna jämnt.

– Släkten kommer från Bergkvara och jag minns när jag åkte traktor som barn.

Lars började övertala Boel, som efter studiebesök på franska ostgårdar blev eld och lågor. Gården längs kustvägen mellan Torhamn och Kristianopel köptes in, mejeri och affär byggdes till starten 2010. Även om det gått bra för paret krävs det hårt arbete. Och mycket.

– Jag jobbar mellan fem på morgonen och elva på kvällen, säger Lars, och med djur blir man väldigt bunden. Men jag har aldrig ångrat mig. Det är ett livsstilsbyte som har många fördelar.

När Sydöstran knackar på dörren till affären öppnar Boel efter att ha tagit av sig den vita rocken och bytt skor. Att hålla en hög hygienisk standard är viktigt. Boel kommer från mejeriet där hon tillverkar den populära Vita Caprin, en halvhård getost.

– Det är roligt att ostarna säljer så pass bra. Vi hoppas att getköttet också kan bli populärt. Det som serverats på Grand Hotel har fått många lovord, liksom salamin.

Inom branschen brukar inte killingarna tas tillvara efter att de blivit 4-5 månader. För många är get kontroversiellt och köttet äts av få.

– Jag tror det kan ändras, säger Boel. Det smakar som ett mellanting av kalv och hjort. Tyvärr finns inte så många recept, men jag håller på att översätta franska recept, så det är på gång.

Han har långa arbetsdagar - men lever sin dröm.

Gunnar Svensson