Offer från bussolyckan hemma igen

Skräckscenerna som utspelade sig vid bussolyckan har etsat sig fast i hans minne.

–Så fort jag blundar finns bilderna där. Varje natt sedan olyckan har jag också haft mardrömmar och vaknat av att jag själv legat och skrikit.

Ändå kan Örjan Hamrin skatta sig lycklig. Även om han fortfarande får äta smärtstillande för sin värkande högeraxel och nacke har han blivit så återställd att han efter sin sjukhusvistelse fått komma hem till Råby igen.

I går besökte han distriktssköterskan i Näsum och lät plocka bort det dussin stygn som han fick sy i pannan samt ytterligare 13 stygn runt axeln.

– Min förhoppning är att redan i nästa vecka börja jobba igen så smått, berättar Örjan som har sitt företag, Näsumskioskens restaurang och pub, att tänka på.

> Duckade!

Bussolyckan i tisdags kväll i förra veckan inträffade när den ca fyra meter höga dubbeldäckaren med 59 passagerare ombord skulle passera under den 3,1 meter höga Knippelsbron i centrala Köpenhamn. Resultatet blev att hela taket på dubbeldäckaren slets bort.

Tillsammans med sin kompis, Tommy Claesson från Näsum, satt Örjan Hamrin i sjätte bankraden på övre däck. De båda satt och pratade med varandra när Tommy Claesson som själv är busschaufför plötsligt skrek ”ducka”.

– Jag måste instinktivt ha duckat, vilket räddade mitt liv. Sedan bara exploderade det runt mig.

Vid den våldsamma smällen när busstaket slets av slungades Örjan Hamrin in i sätet på högersidan av mittgången. Den del av bussen där Örjan och Tommy Claesson befann sig stod då mitt under Knippelsbron.

– Allt var mörkt omkring mig och när jag försökte resa mig slog jag huvudet i viadukten.

> Allt var mörkt

Synen som mötte Örjan Hamrin när bussen körde fram ett par meter så att det blev ljust kommer han aldrig att glömma.

–Det var en fruktansvärd syn att se alla dessa skadade och skrikande människor överallt.

Själv lyckades Örjan Hamrin hjälpa räddningspersonalen att få ut en svårt skadad samt en chockad person.

– Jag märkte först inte att jag själv var skadad trots att blodet forsade från en hudflik i som hade lossnat i pannan. Inte heller märkte jag att axeln var ur led.

Först efteråt kom smärtan och chocken. Han fördes till ett sjukhus i Köpenhamn där han plåstrades om och blev röntgad. Läkarna befarade först att han utöver axel- och nackskadan fått en kotskada i ryggen. Men turligt nog visade röntgenplåtarna att det var falskt alarm. Efter ett par dagar på sjukhuset i Köpenhamn tranporterades han i ambulans vidare till till Kristianstads lasarett där han sedan blev utskriven lagom till helgen.

Även Tommy Claesson klarade sig turligt nog undan olyckan med enbart lättare blessyrer i huvudet samt en nackskada.

Örjan berättar att Tommy bara en halv minut innan kraschen hade stått upp i mittgången och pratat med en passagerare längre bak i bussen.

– När jag ropade på honom att han skulle komma och sätta sig lydde han direkt. Hade han stått kvar en stund till hade han inte haft en chans att klara sig.

I dag är Örjan övertygad om att det måste vara ödet som räddade livet på dem.