Övningen ströks efter vpl-olyckan

Den tredje rättegångsdagen inleddes med att tingsrätten, liksom åklagare, målsägarbiträde och de båda åtalade övningsledarna och deras advokater åkte ut till Finskan på Tjurkö för att se den plats där en ung amfibiesoldat alltså kollapsade och drunknade en decembermorgon för lite drygt ett år sedan.

Detta skedde under de absolut sista minuterna av ett fem dygn långt s k baskerprov.

Trots att det förflutit mer än ett år sedan olyckan var de båda åtalade officerarna märkbart tagna under gårdagens återbesök vid det ödesdigra ”hinder 16”; ett hinder som f ö helt togs bort innan banan, drygt ett halvår efter olyckan, tilläts tas i bruk igen.

Men utlyftningen av hindret var långt ifrån den enda ändringen som företogs, framgick det av gårdagens vittnesförhör med bl a dåvarande KA 2-chefen Günter Willman.

Säkerheten skärptes avsevärt.

Trots att det slogs fast att de yttre förhållandena vid olyckan egentligen inte alls varit särskilt exceptionella.

Baskerproven hade tidigare genomförts under t o m än värre förhållanden.

> Valdes ut

Det mesta under den drygt två timmar långa utfrågningen av den förre översten Günter Willman i går kretsade kring s k teknikaliteter – kring delegationer, befattningsbeskrivningar, bataljonsorder, beordrande chefer, kontrollansvar, detaljplaner, skyddsronder o s v.

Och kring det arbetsgivaransvar som Günter Willman själv hade för vad som än hände på KA 2.

Några allmänt intressanta fakta som kom i dagern var emellertid att det är på en lägre bataljonschefsnivå som övningsledarna väljs ut, och anser sig inte dessa erfarna och kompetenta nog att bära ett fullt ”genomförandeansvar” så ska de säga ifrån.

Samtidigt har bataljonschefen ett kontrollansvar – och måste alltså göra minst några spridda nedslag i varje övning av det här slaget.

Bataljonschefen har också det formella säkerhetsansvaret för en fast utbildningsanordning som stridshinderbanan på Tjurkö.

Men det framgick också att övningsledarna på platsen har delegation att exempelvis klassa om ett vadningshinder till ett vattenhinder, och höja säkerheten ytterligare. Eller att helt lyfta ut hindret ur övningen om incidenterna börjar dugga tätt.

> Lätt med facit

Men det framkom också att det är fler än baskerdrömmande soldater som har det kämpigt i övningar som syftar till att få fram elitsoldater med kvaliteter och med överlevnadsmöjligheter i krig eller utlandstjänstgöring, utan att man samtidigt får tumma på säkerheten.

– När jag inledde min officerskarriär för 25 år sedan bestod säkerhetsföreskrifterna av en en och en halv centimeter tjock bok. När jag slutade i höstas hade jag en hel meter regelverk i bokhyllan, berättade Günter Willman i går.

– Och merparten av dem tillkomna efter olyckor som denna; olyckor som vi efterklokt kan tycka att vi kunde ha gjort mycket för att förhindra, men som vi, då, ändå egentligen inte kunde förutse.

– Det är mycket komplexa frågor, det här, var en vanlig ingång i går till hans svar på advokaternas och åklagarens otaliga frågor.

Nästa torsdag avslutas rättegången kring den unge amfibiesoldatens död i ett vattenhinder på Tjurkö – med slutpläderingar där man kan utgå ifrån att de åtalades advokater kommer att vilja lägga ansvaret för olyckan högre upp i den militära hierarkin.

Om nu någon kan sägas bära det fulla ansvaret.

Domen är att vänta första ett par veckor in i februari.