Sydöstranveteran tackar för sig

Kurt tillhör en av tidningens verkliga profiler och veteraner och har gjort sig känd både som näringslivs– och kommunreporter. Genom årens lopp har han även arbetat som nyhetschef, nattchef och redigerare.

Men allt började för 65 år sedan i Rödeby, där han föddes och växte upp. Att han skulle välja den journalistiska banan var inte alltid självklart även om han tyckte om att skriva och drevs av ett starkt samhällsengagemang.

– Det var först när jag gjorde lumpen som jag bestämde mig för att försöka bli journalist. När jag var yngre drömde jag om en karriär inom flyget, men gallrades bort i uttagningarna.

Det går inte att skriva om Kurt utan att nämna hans stora idrottsintresse. I alla tider har han gillat att springa. Åtta maraton i bland annat Stockholm, Berlin, Paris och Köpenhamn har han genomfört.

– Jag tänker så bra när jag springer. Sedan fick jag sluta av hälsoskäl, men nu när det blir mer tid ska jag försöka börja springa lite grann igen.

Vägen till Sydöstran gick via Ronnebyposten, Smålänningens sportredaktion i Ljungby och Arbetarbladet i Gävle. Men innan dess gick han två år på journalisthögskolan i Göteborg ihop med kändisar som Sven Melander och Ola Magnell.

– Jag började 1969 och hamnade i en både spännande och stimulerande miljö. De flesta som sökte sig till yrket på den tiden drevs av ett starkt samhällsengagemang, precis som jag själv. Det pratades mycket politik och om att förändra världen. Samtidigt var det självklart att man skulle utföra sitt yrke utan att låta sina personliga åsikter lysa igenom.

Våren 1977 kom Kurt tillbaka med familjen till Karlskrona. Han började som reporter och redigerare på Sydöstran och här har han blivit kvar i 36 år.

– Jag ångrar det inte. Jag har trivts oerhört bra på Sydöstran och har känt att jag haft en stor frihet i arbetet.

När han summerar sina år på Sydöstran kan han räkna in en hel del scoop. Ett av de största fick en bankdirektör i stan på fall i slutet av 1970-talet. Fina minnen har han också från Karlskrona runt som var en folkfest på 80-talet som drog mellan fyra och fem tusen deltagare.

– Det var jag och några till på Sydöstran som tog initiativet till loppet. Vi kunde inte ana att det skulle bli så populärt.

Han har också upplevt stora tekniska förändringar i yrket, för att inte tala om internet och de sociala mediernas intåg.

– Jag måste erkänna att de sociala medierna inte riktigt är min grej, suckar han. Något han däremot gillar är jobbet och alla människor som han fått träffa.

– En av anledningarna till att jag blev journalist var faktiskt att det skulle tvinga mig att bli mer social. Jag är nämligen inte vidare social egentligen.

Många, men inte alla som han skrivit om har tackat honom efteråt.

– Jag har blivit hotad med stryk flera gånger, men nu är det faktiskt länge sedan det hände...

Lottie Håkansson