Unga skrivardrömmar i inspirerande miljö

På grässlänten vid blommande fruktträd och havet bara ett stenkast bort sitter 14 barn och lyssnar på Blekingeförfattaren Kim Kimselius.

Hon delar med sig av tankar om hur man bäst skapar en bra historia.

Skrivandet har varit drivkraften då hon gett sig ut i världen, berättar Kim Kimselius, men konstaterar samtidigt att hon vid det här laget blivit lite mätt på att resa runt för material inför sina böcker.

– Förra året då jag var i Mexiko inför boken Mayafolkets hemlighet, men blev sjuk i tio veckor. Denna gång har jag i stället skickat en tjej till Iran för att göra research, säger hon och skrattar.

Dannicke Gabrielsson, tolv år, lyssnar uppmärksamt. Hon är på skrivarlägret för första gången, och tycker om att skriva.

Men vet också vad skrivkramp innebär.

– När jag får en idé, då bara kommer det. Men när jag fastnar, behöver jag tips, säger hon. Antingen kan man gå till ett ställe där man får vara ifred eller så går man ut och tar en promenad med andra, säger hon.

Och just på denna plats är inspirationen aldrig långt bort, enligt Dannicke Gabrielsson. Man kan hitta den nere vid bryggan eller bland skogsdungarna intill huset för att ge ny vind åt idéerna. För på Story camp är det inte tal om att stänga in sig i klassrum eller fjättra blicken framför datorskärmar. Under lägrets fyra dagar varvas anteckningar med fotbollsspel och gymna-stikövningar, och här går man och lägger sig lite när man vill.

– Vi försöker sätta en tid när de ska vara på sina rum, men de håller den aldrig, säger storycoach Sofie Viblom med ett skratt.

Många av deltagarna drömmer om att ge ut en bok i framtiden, men genrerna de föredrar varierar. Medan Selma Ernestrand, tolv år, tycker om verkliga berättelser, som Anne Franks dagbok, vill Myrra Nordensson helst skriva spökhistorier.

I årets Story camp har deltagarna byggt sina berättelser kring ett konkret ting; en tavla eller ett föremål de skapat.

Lägret avslutas med att de unga berättar sin historia inför en publik av släkt och vänner, som ska gissa vilken sak som hör till vilken berättelse. Sakerna auktioneras ut i samband med berättelsen, och pengarna går till Världsnaturfonden, enligt Sofie Viblom.

– På det sättet får barnen träna på att berätta muntligt. Inte bara läsa sin historia innantill, utan fånga publiken med inlevelse, säger hon.