Connie Nilsson: Tänk om någon hade vågat utmana mäktiga SHL

Idrott är folkhälsa, engagemang, en meningsfull fritidssysselsättning för många och den kan ge stolthet och samhörighet åt en kommun.

Listan på varför idrott och regelbunden fysisk aktivitet är viktig kan göras lång. För den enskilde individen kan det handla om ökat välbefinnande, som i sin tur kan leda till bättre koncentrations- och inlärningsförmåga som i sin tur leder till ökat självförtroende.

Därför är det viktigt att en kommun erbjuder möjligheter för den enskilde individen till just regelbunden fysisk aktivitet.

Därför är det viktigt att föreningslivet får signaler om att en kommun värdesätter allt ideellt arbete som görs.

Därför är det viktigt att det finns anläggningar värda namnet.

Karlskrona kommun skickar nu signaler om att man i alla fall delvis tar eliten på allvar.

85 miljoner är avsatta till en ny idrottshall. Den 27 april sa en enig drift- och servicenämnd ja till att låna upp 75 miljoner för att bygga om och till Arena Karlskrona. Med det beslutet i ryggen borde kommunfullmäktiges beslut den 21 maj vara en ren formsak.

Själv ser jag dubbla budskap och jag kan inte förstå varför fler föreningsledare än Tommy Melin i Karlskrona Gymnastikförening inte reagerar.

Svenska Hockeyligan, SHL, tog till det stora artilleriet och krävde direkta investeringar på 36 miljoner kronor för att Karlskrona HK skulle få spela i SHL. Kraven var 5 000 åskådarplatser i en liga där mästarna Växjö Lakers snittade 4 980 åskådare, där finalmotståndaren Skellefteå snittade 5 030 åskådare och där Brynäs nådde 5 103 åskådare, alltså drygt 3 000 tomma platser per match och en beläggningsgrad på 65 procent. En arena för 5 000 åskådare i Karlskrona känns väldigt långt från verkligheten i ett längre perspektiv och jag vänder mig fortfarande mot att en organisation likt SHL så enkelt kan skörta upp en kommun.

Det hade varit intressant att se Karlskrona kommun utmana SHL genom att säga: ”Vi har faktiskt inte råd. Vi gör det nödvändiga, inte mer. Prioriteringarna är andra. Vill ni kasta ut vårt lag, som kvalat in på sportsliga grunder, så gör det.”

Men nu ska det också byggas omklädningsrum, loger och övrig logistik för tolv miljoner kronor, entré och restaurang för 20 miljoner kronor och till det kommer oförutsedda utgifter för sju miljoner kronor.

Kommuninvånarna kommer att stå där med 75 nylånade miljoner och en ökad årlig kostnad på drygt fem miljoner. Karlskrona HK lär få hyra in sig i de kommersiella delarna därför att loger och restauranger är nödvändigt för att överleva i SHL, men Karlskrona HK tvingas till ett spel med höga ekonomiska insatser och ytterst står kommunen där som garant.

För mig är arenabeslutet populism, röstfiske och ett finger i ansiktet på dem som inte skriker högst.

Jag vet att det är omöjligt och orättvist att ställa olika prioriteringar och behov mot varandra, men ta ändå Yara som ett exempel.

I svallvågorna efter Yaras död formligen exploderade antalet orosanmälningar. Socialförvaltningen hann inte färdigställa alla barnavårdsutredningar och anmälde sig själv för bristande rättssäkerhet. Direktiven var att leta fram 8,7 miljoner kronor ur löpande budget, öronmärkta till nya socionomtjänster för att hinna ifatt.

Beslutet om arenabygget tas också med vetskapen om att handbollen har ett lika nytt elitlag som ishockeyn, men trots 85 avsatta miljoner kommer det att dröja år innan en ny hall står där. HIF Karlskrona huserar i en idrottshall där det regnat in i många år och där HIF Karlskrona och IFK Karlskrona har materialutrymmen till sitt förfogande som är så sunkiga och otidsenliga att det borde ha bommats igen för länge sedan.

Situationen har inte varit obekant, men ingenting har gjorts. Varför har det inte funnits samma iver hos beslutsfattarna att lösa situationen för alla föreningar som hyr in sig idrottshallen?

Nu ska idrottshallen lappas och lagas för inledningsvis fem miljoner kronor för att bli godkänd för spel i högsta serien, pengar som bland annat tas ur kommunstyrelsens reserv.

Själv skrev jag i september och oktober om det så kallade anläggningsrådet, föreningsrepresentanter från Karlskrona-Lyckå Ridklubb, Karlskrona Simsällskap, FK Karlskrona, Karlskrona Gymnastikförening, Lyckeby Bordtennisklubb, Nättraby GoIF och Örlogsstadens Innebandyklubb. Deras uppdrag från kommunen var att se över och prioritera anläggningsbehoven. Summan landade på drygt 340 miljoner kronor.

Det räcker med att ta ett exempel för att förstå hur olika förtroendevalda ser på idrotten i kommunen. Karlskrona Gymnastikförening hade vid tillfället 190 barn i kö, i dag 160. Det finns en önskan om att bygga ut gymnastikhallen mot parkeringen till. Föreningen erbjuder en medfinansiering på sex av de tolv miljonerna bygget är kostnadsberäknat till, men barnkön ringlar vidare.

Och hur ska de ideellt arbetande föreningsledarna i anläggningsrådet nu motiveras att jobba vidare åt kommunen?

I augusti 2014 redovisade Karlskrona kommun ett eget projekt kallat Aktivitetsytor och utegym i Karlskrona – en inventering med prioriteringar, kostnadskalkyler och uppdrag. Syftet var, som titeln anger, att inventera och kostnadsberäkna framtida åtgärder.

Jag räknar och kommer fram till en summa på drygt fyra miljoner kronor och kan direkt se i prioriteringslistan att den är ambitiös, men av arenabeslutet att döma, troligen inte är högt prioriterad.