Hellre gris än inte alls
På insändarplats i går skrev Mattis Tebäck och Annie Karlsson från Djurens rätt följande:
”Huruvida människan är en blandkostare av naturen kan debatteras, men i slutändan är det mer eller mindre irrelevant. När studier visar att en växtbaserad kost är fördelaktig för vår egen hälsa och även klimatet mår bättre av det, borde frågan vara varför vi överhuvudtaget ska äta grisar eller andra djur. Hur bra liv grisarna än skulle leva, hade de knappast velat bli uppätna.”
Detta med att se tillvaron ur grisens perspektiv reser en mycket intressant fråga. Om du var gris, vilket skulle du välja? Att leva och sedan bli uppäten, eller inte leva alls, och därmed slippa bli uppäten?
”Om du var gris, vilket skulle du välja? Att leva och sedan bli uppäten, eller inte leva alls, och därmed slippa bli uppäten?”Stig-Björn Ljunggren
Vi kan nämligen förutsätta att de flesta grisar som idag föds upp inte skulle finnas alls om det inte fanns hungriga köttätare som väntade hemma vid köksbordet.
Överhuvudtaget skulle det mesta av kreatur (liksom exempelvis minkar) knappast finnas alls, om det inte vore för att deras kroppsdelar efterfrågades.
Vi kan nämligen förutsätta att uppfödarna inte gör sitt jobb för att det är kul enbart, utan därför att de vill kunna försörja sig. Slutade vi äta kött, så finge bönderna omskola sig till programmerare, undersköterskor eller övergå till att odla kålrötter.
Så vad väljer vi? Att inte födas och därmed slippa hamna på tallriken? Eller födas, matas, slaktas, ätas?
Den typen av tankeexperiment brukar vara rätt fruktbara när vi vill ta reda på vad som är kärnan i vår övertygelse. Ett ofta använt exempel på hur vi kan gå tillväga är filosofen John Rawls ”okunnighetens slöja”.
Vad han säger, i grova drag, följande. Tänk dig att du är okunnig om du kommer att födas rik eller fattig. Hur kommer du då att vilja utforma det samhället?
Det rimliga, säger Rawls, är att vi kommer att önska att de fattiga har det så bra som möjligt. Gärna att det finns välbeställda, att folk kan berika sig, men bara om miniminivån samtidigt maximeras.
Var och en kan kontrollera Ralws teori med ett eget experiment. Det enda som krävs är ett barnkalas med barn som tycker mycket om tårta.
Be ett av barnen att dela upp tårtan, men säg att ”du kanske får välja först, du kanske får välja sist, vi drar lott om i vilken ordning ni får ta er bit”.
Om Rawls har rätt, kommer barnet att dela upp tårtan i olika stora bitar, men göra de minsta tillräckligt stora för att det ska vara acceptabelt.
Det är bara att testa. I några fall blir bitarna så lika i storlek som möjligt, i andra fall chansar tårtdelaren på tur i lotteriet och gör därför några bitar lite större.
Således. Om vi har ett lotteri där du inte vet om du blir tilldelad rollen som gris eller människa, vad kommer du att välja:
1) Ett samhälle där folk inte äter kött, och där du, om du är en gris, inte föds alls?
2) Ett samhälle där folk äter kött, och du, om du blir en gris, får leva fram till dess slaktmasken åker fram? Lagom till jul?
Svaret är inte givet. Men det troliga är väl att rätt många av oss hellre lever en liten stund än inte alls?