DOKUMENT: Bankomatrånarna som satte skräck i centrum

– Vi var inte vana vid så många rån så tätt, vilket tyder på en viss desperation hos gärningsmännen. Det var en eskalerande trappa av brott och vid det här tillfället är polisorganisationen på tårna. Det femte rånet skulle ha en helt annan dignitet och rånvågen skulle avslutas med ett initialt mordförsök, minns tillförordnad lokalpolisområdeschef Richard Hagvärn, om den serie av rån som skedde i våras i Sölvesborg.

Det började med ett rån mot en pojke.

21 februari. En 15-årig pojke är på Stortorget i Sölvesborg med sina kompisar. En 21-årig man kommer fram till honom, kräver att få låna telefonen. Han behöver ”skriva på något”. 15-åringen vill inte ge ifrån sig den, men efter övertalning får 21-åringen telefonen. Han kräver att pojken ska logga ur från icloud. Det vill inte 15-åringen av rädsla för att förlora alla sina fotografier på telefonen. Den 21-årige mannen blir arg, trycker upp pojken mot en skåpbil så att han får ont, enligt förhör. 21-åringen och hans kumpan sliter åt sig pojkens ryggsäck, hittar ett kontokort och tilltvingar sig koden. Pojkens mobil dör och de två rånarna tvingar honom att stanna på platsen tills de laddat hans telefon.

Lokalpolisområdeschef Richard Hagvärn om fallet:

– När vi får till oss att det är ett rån kommer frågan om det används tillhygge. Exempelvis en typ av eventuellt vapen en gärningsman kan haft med sig. Hur många är de misstänkta gärningsmännen? Polisiärt handlar det inledningsvis om att samla information. I det här fallet hade pojken tagit sig ifrån platsen och hans målsman var redan informerad, vilket vi annars gjort i ett inledande skede eftersom offret var ungt. Vi fick tidigt reda på vad som stulits, och kunde söka efter skav eller andra kännetecken på den stulna mobilen.

Brottet som skedde mot pojken liknar en ny form av rån som polisen kallar ”bötningar”, menar Hagvärn.

– Man ”bötar” varandra efter en påhittad skuld. Ju mer attribut en person har på sig, så finns det någon som är beredd att ta det. Här tror jag det finns ett stort mörkertal. I den kriminella världen handlar det om status, och ett rykte att skapa sig eller upprätta.

29 februari. Klockan är strax före 04. En man kommer hem till Sölvesborg efter en utekväll. Han tar Södergatan upp, men märker snart att två män går bakom honom. Han får ”en olustig känsla”, enligt förundersökningen. I höjd med Fastighetsbyrån kommer de ikapp. De vill först låna tändare, sedan telefon och därefter ska de ha 2 000 kronor. Mannen nekar och springer. De två unga männen sliter tag i honom. Han försöker slita sig loss, men böjer snart ner huvudet för att skydda det. Enligt förhör slår båda männen mannen. Han blir genomsökt, samtidigt som rånarna tar hans telefon. Rånarna kräver att han ska ta ut 4 000 kronor. Vid bankomaten ska han slå in summan men knuffas bort av en av rånarna. Rånarna har nu någon form av ”knivliknande föremål”. De tar ut 5 000 kronor och mannen springer.

En patrull beordras till offrets hemadress för anmälningsupptagning. När de kör ifrån mannen ser de, i höjd med Ungersgatan, två personer som springer längs Järnvägsgatan. Polisen försöker hinna ifatt men de försvinner in i en lägenhetsfastighet och där kan man inte lokalisera dem.

Bankomatrånet blir det andra rånet i Sölvesborg på kort tid. Richard Hagvärn berättar:

– Nu börjar vi diskutera om det var en engångshändelse eller om det kan vara samma gärningsman/män från tidigare rån en vecka innan. Vi prioriterar resurstid för våra patruller i området och fler resurser bör läggas i området. Rånet i sig var väpnat och har därmed högre dignitet. Nu måste vi bygga ett sammanhang, och vi har signalement. Nu har vi två gärningsmän på fri fot, känner vi igen dessa från tidigare ärende eller möten?

21-åringen menar i ett av förhören att det var en knarkskuld som skulle drivas in. ”Han vet att jag har de bästa grejerna”. Han säger också att han använt sig av en skruvmejsel mot mannens hals. 21-åringen ”kan ha tagit fel på person”, enligt förundersökningen.

Enligt rapporten ”Personrån, en studie om vilka som utsätts”, om brotten samt riskfaktorer för rån bland unga, framtagen av Brå publicerad 2016, är majoriteten av de som utsätts för personrån män och relativt unga. Andelen som utsätts för rån är fyra gånger så stor bland de som går ut och roar sig på restauranger, dans, bio eller teatrar minst en gång i veckan än de som gör det mer sällan.

29 februari. Lite senare. En 47-årig man väcks av att rånarna knackar på hans altandörr. Han känner en av männen sedan tidigare och öppnar dörren. De stiger in, bjuds på cigg och öl. Men plötsligt händer något. 21-åringen tar fram en kniv, ställer 47-åringen mot väggen och hotar till sig hans kontokort och kod. Enligt förhör håller rånaren kniven vid hans hals. 47-åringen försöker knuffa bort rånaren, men får, enligt förhör, ett hugg i handen. Männen försvinner med orden ”om du vågar gå till polisen då dödar jag dig”. 47-åringen letar efter sin mobil. Han är chockad och blöder rejält ur handen. Enligt förhör svimmar mannen och vaknar upp ett par timmar senare då han genom en granne lyckas larma 112.

Richard Hagvärn berättar:

– Anmälan kommer in senare på morgonen, och vi har redan en viss resurs på plats efter det tidigare rånet vid bankomaten. Nattskiftet avrapporterar samtidigt som 47-åringen förs till sjukhus.

Polisen samlar information, brottsplats spärras av och bevis säkras. Information samlas - igen.

– Det är mycket blod i lägenheten, och i samband med en knivskärning måste vi också se till vår egen säkerhet. Det vi vet nu är att det är två män som är beredda att skada andra. Brotten har skett så nära i tid, men vi får inte låsa oss vid att det är samma gärningsmän. Det är det farligaste vi kan göra, dock har vi starka indikationer på att det är samma gärningsmän. Och frågan uppstår - har det skett två rån, kan det bli ett tredje.

Enligt Brås rapport Personrån sker endast en tiondel av personrånen i Sverige i en bostad. I två tredjedelar av alla fall är rånarna i numerärt överläge.

Hagvärn menar att det nu handlar om att skapa ett lugn:

– När rånen kommer ut i media skapar det en oro hos medborgarna, samtidigt som det kan ge oss viktig information.

Han lyfter fördelen med polisområde Blekinge/Nordöstra Skåne.

– Det gör att vi kan be våra kollegor i nordöstra Skåne att hålla förhör med den drabbade under och efter akutbesöket. Samtidigt kan vi vara kvar på plats, säkra bevis och påbörja utredningsarbetet.

Första mars. Tre vänner hade varit ute i Kristianstad. Delade en taxi hem till Sölvesborg. Två unga män hoppar av taxin vid busshållplatsen mitt emot polisstationen. ”Vi kommer att bli rånade nu”, säger en av männen apropå den serie av rån som gäckat polisen. De går Köpmansgatan upp mot kyrkan, men strax utanför gymmet springer någon ikapp dem. En man börjar dra i mannens kläder. Han kämpar emot men blir avbruten av ytterligare en rånare. Enligt förhör tar rånarna varsitt offer. Den ene leds till bankomaten vid Hästtorget. Den andra krävs på sin bankkod i en gränd på Hästtorget. Det blir tumult i gränden och en kniv tas fram. ”Jag hugger dig om du inte ger mig bankkortet”, ska gärningsmannen ha sagt enligt förhör. Han blir knivhuggen i bröstet. Det går hål i skjortan och han blöder. Rånaren kräver telefonen, men avbryts av ett ”hey, vad gör du`". En förbipasserande skriker åt rånaren. Han lämnar platsen och vittnet larmar polis.

– Vi får in ett larm om en knivskärning och rån. Det rubriceras initialt som mordförsök. Det andra rånoffret tar sig hem.

– Vi har samma modus - igen. Men nu är vi i det akuta skedet med ett brott i närtid. Vi har mer att gå på och visste ungefär var vi skulle lägga vår bevakning. Yttre personal gör det mest akuta, som att stoppa blödningen. Då rädda liv är vår första prioritering samtidigt som vi försöker få information om gärningsman/män. När ambulans kommer så kan vi fokusera på brottet och jakten. Här fördelar patrullerna uppgifter mellan sig så att vi blir så effektiva som möjligt, säger Richard Hagvärn.

Hur mycket patruller som är på plats vill inte Hagvärn avslöja, men ”som yttre befäl kan man tömma hela området på resurser om det krävs”. Patruller från Karlshamn, Kristianstad och en hundförare beordras initialt på ärendet.

En polis på plats samtalar snabbt med vittnen som beskriver hur männen sprungit i nordlig riktning. Polisen tar ut sin tjänstehund, försvarsmaktens Morris, för spårsök. Morris får upp ett spår och viker in på en innergård. Hunden markerar en slängd tändare. Morris fortsätter vidare upp mot en trädgård och fastnar vid en mur. ”Framme vid muren var Morris tydlig med att han ville över muren, men jag valde att gå runt byggnaden och i samband med det plockade Morris upp spåret igen”. Efter 30 meter markerar Morris en slängd mobil. Vid Black and white kommer en man cyklande och polisen stoppar honom. Kort därefter kommer ytterligare en man som stämmer in på signalementet. ”Nu är det finished”, säger 21-åringen i förhör om när polishunden spårade upp honom.

De två männen grips och förs till arresten i Karlskrona. Männen häktades strax.

– När man sätter samman serien av rån, är det samma individer som kan knytas till alla fallen. Gällande den utredande delen börjar vi pussla och ställer påstående mot varandra. Det är viktigt att hålla förhör med målsägande och vittnen först. Sedan är det alltid en farhåga, var det rätt personer eller fanns det fler?

Efter denna typ av brott, vad gör polisen då?

– I vårt yttre arbete försöker vi vara mer synliga. Vi har en bra grej, polishusbilen, som vi hade på plats efter rånen för att allmänheten skulle kunna komma och lämna tips eller prata av sig. Den nyttjades i detta fall.

De båda männen dömdes till långa fängelsestraff i tingsrätten. 21-åringen dömdes till sex och ett halvt års fängelse för grov stöld, fyra fall av rån och ett fall av grovt rån. 20-åringen dömdes för ett grovt rån, två rån och ett medhjälp till rån. Han fick fem års fängelse. Dock frikändes han från mordförsök. ”För ansvar för försök till mord krävs att åklagaren har styrkt att gärningen begåtts med uppsåt”. Åklagaren anförde i gärningspåståendet att knivhugget hade kunnat tränga djupare i brösthålan och punktera en lunga eller levern och att det fanns fara för att brottet skulle fullbordas.

Båda männen överklagade domen, men 20-åringen drog strax tillbaka sin överklagan. 21-åringens straff sänktes i hovrätten. De menar att det står klart att han haft uppsåt att råna det sista offret, tillsammans med 20-åringen. De anser det däremot inte bevisat att han vetat om att 20-åringen skulle använda kniv. De finner det dock klarlagt att han var införstådd med att det skulle användas hot och sannolikt ”visst våld”. 20-åringen sitter på en sluten anstalt i väntan på vidare bedömning om placering på annan anstalt. Han förekommer sedan tidigare under fyra avsnitt i belastningsregistret. Frivården bedömer mannen som ” lättpåverkad” och att han ”inte tydligt ser konsekvenser av sitt egna handlande”.

Vad gör ni för att det inte ska ske igen?

- Vi jobbar med trygghet och synlighet, vi försöker att optimera vår polisnärvaro, för att öka känslan för upptäcktsrisken. Det är vår övergripande arbetsbeskrivning och vårt stora mål. Vi ska ha en stark lokal närvaro. Eftersom vissa individer är väldigt duktiga på att se oss, har man också en viss civil resurs som kompletterar vår uniformerade personal.

Vad innebär denna typ av rånvåg för ett samhälle?

– Man vill känna sig trygg, men efter denna typ av händelser räcker det med att det sker ett rån i exempelvis december så förstärker det bilden av otrygghetskänslan. Då kopplat till tidigare brott, trots att personerna sitter inlåsta.

21-åringen sitter på en sluten anstalt sedan sjätte september. Han avtjänar tre år och nio månader. Han förekommer under tolv avsnitt i belastningsregistret hos polisen sedan 2015. Han har återkommande lagförts för narkotikabrott. Senast 2018 dömdes han till skyddstillsyn för försök till stöld, ringa narkotikabrott och brott mot förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Frivårdens bedömning är att det föreligger en hög risk för återfall.

Enligt Hagvärn handlar det också om att skapa förtroende, och identifiera riskfyllda platser.

– Vi har fyra kommuner att bevaka och den eviga frågan handlar om var ska vi vara? En plats är där det finns kontanter, som exempelvis bankomater. Många rån sker centralt och vi måste arbeta utefter underrättelsearbetet. Sedan är det ofta så att det blir lugnare när vissa individer avtjänar ett straff.