I fjol tog jouren emot 447 samtal. 95 procent av alla samtal rings från olika håll i Sölvesborg.

– När vi startade upp under 80-talet hade vi 43 samtal första året. I fjol hade vi 447. Det går åt helt fel håll. Vi är en förening som inte skulle behöva finnas, säger samordnare Elisabeth Åström på Kvinnojouren Embla.

Bella träffade sitt ex en aprildag för två år sedan. Han var charmig - trygg. Hon var mitt uppe i en skilsmässa.

– Mannen jag mötte i april är inte densamme som försökte döda mig, säger Bella.

Hon leker med sina ringar. Tar av och sätter på. Hon gör alltid det. Naglarna är nygjorda och glänser i kapp med novembersolen. Hon tycker naglarna tar fokus från hennes ärrade händer.

Det är lätt att vara efterklok, menar Bella. Det fanns tecken på svartsjuka. Det första slaget kom tre månader in i relationen. De var på en nattklubb med Bellas kompis. Några killar anslöt på dansgolvet - Bellas kompis hade spanat in en av dem.

– Mitt ex såg att jag dansade bredvid andra och blev rasande. Han slet ut mig från klubben och misshandlade mig hela vägen hem till honom.

Det skulle inte bli det sista slaget. Hon lärde sig snabbt att gömma knivar och telefon. Stängde av ansiktsigenkänning på mobilen för att han inte skulle kunna tvinga sig in i telefonen.

– Man lär sig märka när det är på gång. Men han lämnade mig alltid i fred när barnen var hemma.

Sedan fyra år tillbaka arbetar Elisabeth Åström heltid på kvinnojouren. Det är också först då jouren kunnat erbjuda möte och samtal under dagtid.

– Vi märkte en 50-60-procentig ökning när jag började arbeta dagtid. Jag var tillgänglig när mannen var på jobbet och kvinnan kunde söka hjälp i lugn och ro.

Bellas första kontakt med en kvinnojour var efter att hon gjort sin första polisanmälan mot hennes ex i april 2019.

– Det var en kvinnojour i en annan stad och jag kände att jag inte fick någon hjälp alls.

Förundersökningen mot hennes ex lades ner och Bella kände sig tvingad att gå tillbaka till relationen. Hon kände sig säkrare då - om hon alltid visste var han befann sig.

Slagen skulle fortsätta komma.

– Misshandeln pågick ofta mellan en till två timmar. Oftast dunkande han mitt huvud i betongväggen. När han var klar lämnade han alltid lägenheten.

Hur det ska bli för kvinnojouren i jul vet ingen. Det Elisabeth Åström på kvinnojouren vet är att telefonen knappt ringer längre.

– När rekommendationerna skärptes om att sätta sig själv i hemarbete och karantän glömmer många att hemmet är den mesta otrygga platsen för många kvinnor och barn. Kvinnojourerna i Sverige har ställt om under pandemin, vi finns på telefon, chatt och Facebook. Trots det är samtalen mycket färre. Jag brukar ta emot 30 samtal, dagtid, i veckan. Nu har det varit knappt tio.

Bella lämnade sitt ex för sista gången på luciadagen 2019 med en ny polisanmälan. Hon vågade egentligen inte. Bella minns att det inte ”funkade” med förhörsledaren.

– Jag minns att jag frågade om han skulle behöva döda mig innan nåt händer. Om de skulle lägga ner fallet hade jag behövt gå tillbaka. Det var hot om våld hela tiden.

Men hoten mot Bella tystnande. Julafton kom och gick. Den 26 december kommer Bella hem från ett julfirande hos sin mamma med barnen.

– Jag hade sjukanmält mig från jobbet för att jag var rädd att han skulle söka upp mig, men kände att jag måste kunna leva. Jag måste försörja mina barn.

Bella åker till sitt arbete som personlig assistent på en ort i nordöstra Skåne. Efter sex timmar ska hon gå till en annan byggnad. När hon öppnar porten känner hon det. Det luktar rök. Hon inser att han har sökt upp henne.

– Trodde du att du skulle komma undan? var det första han frågade mig.

Bella känner på sin jacka. Rör upp och ner vid revbenet. Det var den som räddade hennes liv den där dagen.

– Jag är frusen av mig och hade klätt på mig flera koftor och min tjocka jacka. Så knivhuggen tog inte igenom den.

Exet trasade sönder hennes jacka. Kniveggen slet sönder den. Men hon blev besatt av tanken på att skaffa en ny likadan. Jackan hade utgått från sortimentet.

– Jag hittade en på Tradera och satte alarmet för att kunna följa budgivningen. Det var så otroligt viktigt för mig att få en ny - den gamla hade räddat mitt liv. Men så somnade jag från alarmet.

När Bella vaknar drabbas hon av panik.

– Men jag hade vunnit budgivningen. Det var tydligen bara jag som ville ha den, säger hon och skrattar.

Enligt Brottsförebyggande rådet polisanmäldes 28 000 fall av misshandel av kvinnor över 18 år under 2019 i Sverige. Omkring en tredjedel av kvinnorna och förövarna var eller hade varit i en parrelation.

Elisabeth Åström, vid kvinnojouren Embla i Sölvesborg, berättar att det, enligt beräkning från 2008, kostar samhället 3,5 miljoner kronor per misshandlad kvinna.

– Det är inte bara våldet kvinnan utsätts för. Det är polis och ambulans vid misshandelstillfället, sjukhusvården efteråt. Kanske har kvinnan fått tänderna sönderslagna. Sedan är det sjukskrivning, läkarmöten, och möten med myndigheter. Det är smärtsamt att se kvinnor bli skadade, både fysiskt och psykiskt. Det gör så ont i mig när samhället inte lyssnar. Samhället måste bli upplyst.

Bella beskriver ensamheten och chocken efter misshandeln. Vad skulle hända nu? Hon beskriver en kamp för rätten till hjälp.

– Första månaderna tog jag med min 75-åriga mormor på olika läkarbesök. Ingen hade berättat för mig att jag hade rätt till boendestöd. Det var först när jag fick kontakt med Elisabeth på Embla som jag fick reda på det.

Bella ser kniven blänka i exets jackärm. Och hon ser den komma mot henne. Bella skriker - det högsta hon kan. Ber att någon ska höra henne. Han kastar sig emot henne och det blir tumult på den öde gården. Bella ser att han svingar kniven mot hennes hals.

– Jag känner att den träffar och försöker ta mig in till den andra vårdtagarens personal.

”Man upplever bara, man känner inte att det gör ont”, förklarar Bella och beskriver hur ”en kran med blod” forsar ur henne. Bella tar sig in med exet hack i häl. Personal från den andra vårdtagaren hamnar i chock. Exet ger sig även på personalen.

– Jag ringer 112 och ber dem skicka en ambulans. Samtalet är igång när misshandeln fortsätter.

Han flyger på henne. Kniven åker i backen och bryts. Bella minns hur exet börjar leta efter knivar i vårdtagarens kök.

– Det enda jag kunde tänka på var att leta upp en toalett så jag kunde låsa om mig. Det fanns inga knivar, förmodligen för att vårdtagaren led av psykiska besvär.

Bella lyckades ta sig därifrån och hittade ett badrum. När Bella ska låsa ser hon att badrummet saknar lås.

– Han står över mig och kastar en stor glasvas i mitt huvud. Jag minns bara hur han hugger och hugger med glasbitarna.

Tumultet avbryts av en annan i personalen. Bella tar sig till köket. Hon minns att slagen haglar och hur han sätter sig gränsle över hennes hals.

– Han börjar gräva i mitt öga. Jag börjar sprattla, skriker att han ska tänka på barnen. Då säger han att jag aldrig ska få se dom igen. Där och då tänker jag bara att jag måste spela död. Kroppen rör sig inte längre. Samtidigt känner jag att han drar i mitt öga.

Strax därpå försvinner exet. Ambulans och polis kommer till plats.

– Mitt öga hängde ur ögonhålan när de kom.

Polishundar spårar upp förövaren som hittas liggande passiv, med blödande händer, på en åker.

Bella spenderade åtta dagar sjukhuset. Valde eftervård i hemmet. Hon flyttade hem till sin pappa de första två månaderna.

– Först vågade jag inte öppna dörrar själv. Men en dag bestämde jag att det fick vara nog och flyttade hem. Sakta kunde barnen börja bo hos mig mer. Jag har nästan alltid haft dem på heltid.

Bella är inte återhämtad ännu. Synen kommer hon aldrig helt få tillbaka.

– Folk frågar hur jag har påverkats, men jag vet inte. Jag anpassar mig. Lever för mina barns skull. Jag känner mig som en psykopat som inte visar känslor när jag berättar om mordförsöket.

Bella har diagnosticerats med PTSD, Posttraumatiskt stressyndrom. Sedan mordförsöket har hon fått tre panikångestattacker. En attack kom under rättegången mot hennes förövare.

– Det var när läkaren berättade om mina skador och att ögat var så pass förstört att jag aldrig kommer kunna se bättre. När läkaren berättade att hon ville operera mitt friska öga istället bröt jag ihop. Jag hyperventilerade i typ en kvart innan jag kunde lugna ner mig.

Rättegången pågår i två dagar i Kristianstad tingsrätt. Bellas förövare vidgår att det är han som tillfogat hennes skador, men kan varken erkänna eller förneka om han agerat med uppsåt eller inte.

En av poliserna på plats vittnar i rättegången att hen trodde att Bella initialt var rödhårig men att det senare framkom att det var blod.

Tingsrätten bedömer Bellas berättelse som trovärdig och dömer hennes ex för mordförsök, tre fall av misshandel och grovt olaga hot till tio års fängelse. De anser att mannens våld varit ”synnerligen grovt och förnedrande”. Mannen ska också betala ett skadestånd till Bella på strax över 360 000 kronor.

Via Kvinnojouren Embla har Bella fått boendestöd och hjälp med kontakt med olika myndigheter.

– Jag trodde det fanns något färdigt ”paket” till oss som utsatts. Men jag kände mig så ensam i allt. Jag har fått böna och be om läkar- och psykologtider. Det är tur att man har lite huvud med sig.

Nu går Bella i en självhjälpsgrupp hos kvinnojouren.

– Trots att jag har fler ärr utåt är vi alla skadade på insidan. Tyvärr kan vi inte ha fysiska träffar på grund av corona nu.

Nationellt centrum för kvinnofrid enkätundersökning ”Slagen dam”, visar att våld i hemmet sker oavsett gärningsmannen och offrets utbildningsnivå, alkoholkonsumtion eller ursprung. Det som konstateras är att det ofta pågår under lång tid och är medvetet.

Elisabeth Åström har i genomsnitt 120 besök om året på kontoret.

– Vi är en förening som räddar liv. Vi gör det gratis till kommunen, förutom ett föreningsbidrag på 110 000 kronor. Vi har en god kontakt med socialtjänsten i Sölvesborg, men alla kvinnor vill inte söka sig till myndigheter. Vi gör allt för att underlätta för kvinnan, vill hon träffa socialen hos oss så kommer de. Det är socialtjänstens ansvar idag och de kan göra en bra hot- och riskbedömning.

Om risken för våld bedöms har kvinnojouren en lägenhet.

– Så fort vi märker att adressen är ute så byter vi. Det är en process som kostar pengar. Det i kombination med bostadsbrist sedan fem år tillbaka.

Bellas ex avtjänar nu ett långt fängelsestraff på ett av Sveriges hårdaste fängelser. Men för Bella är det inte över.

– Man pratar alltid om att kvinnan ska gå vid första slaget, men så funkar det inte. Jag säger istället lämna när du och din familj är i säkerhet. Mitt ex kommer ut igen och jag planerar redan för hur vi ska leva då. Jag kommer inte kunna bo kvar här då.

Elisabeth Åström har varit engagerad i kvinnojouren i 22 år. Flera gånger har hon varit på väg att lämna.

– Mitt hjärta vill inte sluta. Det är tungt många gånger, men det gör så ont när samhället inte lyssnar. Så då gör vi det.

* Bella heter egentligen något annat.