Jan-Erik Martinsson: ”Fel låt vann igen och jag förstår ingenting...”
Är det inte röststrul, så är det fusk eller så har någon fått fel startnummer. Egentligen är det obegripligt att en tävling med så många usla låtar kan engagera en hel nation.
Eller så är det precis därför som den gör det.
Enligt storstadspressens musikkritiker så är ju i alla fall svenska folket att betrakta som bonnläppar som inte begriper musik.
På annat sätt kan väl inte tolka det faktum att nämnda kritiker ojade sig för att Loreens (som inte ens gick till final) låt var för bra för att svenskarna ens skulle kunna förstå den. Förutom de själva då förstås.
Ett hån kan tyckas men om jag recenserar mig själv så måste jag ändå ge dem rätt. Jag förstod verkligen inte storheten. En massa tjutande och hoppande på scen gick i alla fall inte jag i gång på.
Med reservation då för att jag bara hört den en gång. Experterna säger ju att man måste lyssna på låtarna fler än en gång för att kunna skapa sig en rättvis bild.
Okej då, men årets vinnarlåt har jag i alla fall hört två gånger och den blev inte bättre den andra gången.
Kom tillbaka E-type! På hans tid var det åtminstonde eld och lågor på scen. Inte en massa danssteg eller jojkande som ingen begriper.
Nåja, det är tur att finns fler kanaler på teven. Det var ju både trav och slutspelshockey i lördagskväll och till skillnad från melodifestivalen så är det alltid rätt häst eller lag som vinner.
Fast det kan väl i ärlighetens namn diskuteras det också ibland.
Som korvälskare så är jag också besviken på att Owe Thörnkvist inte kunde ge denna legendariska godbit en bättre hyllning.
Då var den med låda på magen betydligt bättre. I alla fall textmässigt.
Nu är allt i alla fall över för den här gången och den är den här spalten också. Väl mött igen om en vecka
