Jan Hinderson: Jan Hinderson: ”Kung Arthurs parkeringsplats”
Jag trodde att jag kände stan, åtminstone den centrala delen, rätt väl efter att ha bott här i tio år – eller nio och ett halvt om man ska vara noga. Men Nejlikegränden hade gått mig förbi.
Det var också en ovanligt obetydlig gränd nere i Kalvhagen, med ett plank på ena sidan och en sluten husfasad utan fönster men med två plåtdörrar på den andra. Det fanns inga gatunummer vid dörrarna, så troligen har ingen ens Nejlikegränden som adress.
Kalvhagen lär ju en gång i tiden varit ett rätt slummigt område och det här kändes som den sista resten av detta förflutna. Några nejlikor såg man i alla fall inte till i den gränden. Fast det kanske har funnits.
Eller också var tanken helt enkelt att göra en ful plats lite finare med stans vackraste gatunamn.
En annan gränd i samma trakter är O W Anderssons gränd.
Den är ännu egendomligare: I Ericssonbyggnaden öppnar sig en övertäckt port med en kort gång in till en trappa som leder upp till Törnströmska gymnasiets skolgård. Det är det hele; hela gränden befinner sig liksom inne i Ericssonhuset.
”Problemet med den namngivningen är att eftersom ingen av de boende i området kring kyrkan har den adressen, är det enda som sker på platsen att några bilar parkerar där.”
Jag vet inte vem O W Andersson var – en klar brist i min allmänbildning – men han var tydligen en person som var värd uppmärksamhet. För att ingen ska gå förbi den här lilla gränden av misstag finns det nämligen en hänvisningsskylt på andra sidan den lilla parken bredvid Törnströmska med texten ”O W Andersons gränd 50 meter”.
Jag tycker att han borde fått en bättre gränd i stället.
En annan historisk person som jag har aningen bättre koll på är Knut den store. För en del år sen var jag med vid den högtidliga ceremonin när en plätt vid kyrkan i Ronneby döptes till Knut den stores plats.
Problemet med den namngivningen är att eftersom ingen av de boende i området kring kyrkan har den adressen, är det enda som sker på platsen att några bilar parkerar där.
Så egentligen är det bara Knut den Stores p-plats.
Där kan man tycka att engelsmännen har en mer realistisk syn på tillvaron. I byn Tintagel i Cornwall finns ruinerna av ett slott där kung Arthur och hans riddare kring runda bordet höll till. (Om de hade funnits, alltså).
Där parkerade vi hyrbilen på en asfaltplan med det ståtliga namnet King Arthur’s parking lot.
