Mattias Nilsson: Mattias Nilsson: ”Femtio leds inavel”
Man hade ju helst velat säga att det blåser upp till grogg men den här texten ska handla om något betydligt tråkigare, nämligen det som förr i tiden kallades schlager-SM eller Melodifestivalen men som nu fått det infantila epitetet Mello.
Jag har aldrig fattat vem som kom på ordet mello eller när det började användas. Helt plötsligt en dag började alla - inklusive den granskande tredje statsmakten, det vill säga media - skriva mello hit och mello dit. Vad blir nästa steg? Att kalla riksdagen för riksdigs?
– Nu direkt över till riksdigs där talis ska inleda med ett anförande inför dagens partiledisdebattis. Känns lite som om den gamle litauiske politikern Vytautas Landsbergis kapat språket.
Det blåser som sagt inte upp till grogg men att inmundiga alkohol under det att man med skam i blicken tvångstittar på musiktävlingen är dock något att föredra, vilket sångaren Ola Aurell så träffande slagit fast: ”Efter bara ett glas med vin känns hela genren genuin.”
”Vad blir nästa steg? Att kalla riksdagen för riksdigs?”
Huruvida Melodifestivalen har något att göra med sitt berömda anagram Femtio leds inavel ska jag låta vara osagt, sant är dock det faktum att det per automatik brukar handla om samma artister år efter år.
Åtminstone var det så för cirka 30-40 år sedan. Då hade Siw Malmkvist, Ann-Louise Hanson, Lena Philipsson och Kikki Danielsson med flera närmast klippkort för att medverka i tävlingen.
Det var en större chock de år som någon av dem INTE medverkade i startfältet. Hade de blivit sjuka? Varför stod de inte på scen och levandegjorde Ingela Pling Forsmans brännande lyrik?
Att texterna är en viktig ingrediens i schlagersammanhang är en gammal sanning. Exempelvis minns vi strofer som ”Copa, copaca banana, copaca banana”, en slags centrallyrik som faktiskt är författad av en bleking; den store Mjällbysupportern Ola Lindholm från Karlshamn. Han ansågs vara rätt man att sätta text till Sean Banans brottarhit från 2013. Kanske minns du framträdandet för sin spektakulära extravagans och prålighet. Numret ska enligt Wikipedia ha kostat närmare en halv miljon kronor.
Samma uppslagsverk lär oss också att Sean Banan var både finurlig och påhittig:
“Reglerna sade att max åtta personer får medverka på scenen, men genom att placera ut sju medverkande i publiken kringgicks reglerna”.
