Mattias Nilsson: Mattias Nilsson: ”När näsan krackelerar”
I dessa tider av isolering och stängda gränser kan det vara uppfriskande att tänka tillbaka på de resor man faktiskt företagit sig.
Personligen går tankarna av någon outgrundlig anledning till ett besök i den grekiska övärlden sensommaren 1997.
Detta hände på den tiden då jag var ung, 29 kilo lättare i kroppen och sorgligt nog lika många procent mer omdömeslös än vad jag är i dag.
Trots resans inriktning på dekadens och skörlevnad hade mitt resesällskap berömt mig för min starka karaktär (innebärande att jag till skillnad från många andra hade klara minnesbilder av vad som faktiskt utspelat sig på ön).
”Detta hände på den tiden då jag var ung, 29 kilo lättare i kroppen och sorgligt nog lika många procent mer omdömeslös än vad jag är i dag.”Mattias Nilsson
Sista dagen innan hemfärd satt vårt gäng invid en swimmingpool. Några meter från denna fanns en bardisk som såg ut som en blandning mellan en ormbunke och en bungalow i Serengeti.
Eftersom jag ägnat resan åt andra saker än att vårda min hud, hade jag av nödvändighet smort in min ganska stora näsa med zinkpasta. Dock inte i förebyggande syfte, utan först efter att jag bränt kranen i solen.
Nu satt jag med insmord näsa och drack alkoläsk (be mig inte att förklara varför). Det blev lite för mycket apelsinläsk, jag höll på att svimma i värmen och jag drog mig därför undan med intentionen att skyndsamt och inte så snyggt få ur denna hemska dryck ur kroppen, varpå jag kallsvettig kunde pusta ut.
Det som kallades toalett bestod av en ganska ynklig barack av utedasskaraktär.
Stillsamt och på skakiga ben återvände jag sedan till Bungalowbaren där det visade sig att en brittisk bartender huserade.
Han var cool.
Cool t-shirt, cool backslickfrisyr och cool guldkedja runt halsen, inte en enda trätand i käften, så brittisk han nu var.
Denne pajsare blev dock ganska paff när jag kravlade mig upp på barstolen och skulle beställa.
En cola, denna gång. Iskall. Alkoholfri.
Killen bara tittade på min näsa som nu var röd-brun och fnasig och dessutom liksom marmorerad med vit zinkpasta som spruckit kors o tvärs som på en skäggstubbig, spasmatisk, illa sminkad clown.
Sedan sa han, på sin bästa BBC-brittiska:
-What the HELL have you done to your nose?....it looks like the devil's penis!
”Nu satt jag med insmord näsa och drack alkoläsk (be mig inte att förklara varför).”Mattias Nilsson
