Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Mattias Nilsson: Mattias Nilsson: Saker som aldrig tar slut

Inget varar för evigt, sägs det. Ibland är man tveksam.
Mattias NilssonSkicka e-post
Publicerad 8 april 2020
Mattias Nilsson
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Maja Suslin/TT

Allting har en ände, utom korven som har två. Killen med tre skinkor i Monty Python hade som bekant tre.

Man kan ändå lätt få en känsla av att vissa saker alltid funnits och aldrig tar slut, lite som när talkshowvärden David Letterman på fullt allvar hävdade att republikanernas presidentkandidat Bob Dole en gång mött en dinosaurie. Publiken skrattade först hejdlöst men efter ett tag lite mer trevande, eftersom det som sagts mycket väl kunde ha varit sanningen och inte enbart ett billigt stand up-skämt.

Annons

En del personer och företeelser har alltid funnits och kommer förmodligen alltid att finnas. Ibland händer dock det otänkbara. Som när Elvis dog 1977. Folk vägrade acceptera detta faktum. Man kunde tro att Elvis död på allvar skulle förändra det amerikanska folket. Att de liksom förlorade lite av sin själ när Presleys ande flög iväg.

Nu går de väl ändå bananas, tänkte man. Men nej. Någon förändring märktes inte av. Jänkarna åt fortfarande pannkakor med lönnsirap till frukost och körde bil till jobbet om sträckan än blott rörde sig om 40 meter. Antagligen eftersom många fortfarande tror att Elvis lever och säljer bensin åt damer i lila hår på en sjavig mack någonstans i Mellanvästern.

På tal om damer. Ibland brukar jag tänka på stackars drottning Elisabeth II av England. Som en skolfröken som ser elev efter elev lämna bygget sitter hon stillsamt kvar och försöker minnas deras namn.

Jag tänker på alla premiärministrar som passerat revy. Sammanlagt handlar det om tolv små pojkar och två små flickor. Ger mig tusan på att hon drar vitsar om dem när ingen hör på. “Ha ha! Minns du John Major? Vilken nörd. Och vad hette nu han med dubbelhakan? Nej, inte han, den andre”.

Ett annat fenomen är personer som sett likadana ut hela tiden. Som Sten Nilsson i Sten & Stanley. Bildgooglar man honom är det omöjligt att veta om bilden är tagen 1962, 1988 eller 2014. Jag tror inte att det handlar om botox, snarare blir detta effekten av att gå omkring med marinblå blazrar och vita loafers dygnet runt i 60 år till tonerna av saxofonmusik. Rena livselixiret.

Saker som aldrig tar slut kan man lita på. Det är därför det kommer att låta så här i TV4 en söndagskväll år 2055: “Nästa vecka gästas Hellenius Hörna av Sveriges nye kulturminister Sean Banan och medieprofilen Per Holknekt som lovar att ta med sig sin skateboard till studion. Om en timme kommer Nyheterna men först bänkar vi oss inför veckans Beckfilm”.

”Nu går de väl ändå bananas, tänkte man. Men nej. Någon förändring märktes inte av.”
Mattias Nilsson
”Bildgooglar man honom är det omöjligt att veta om bilden är tagen 1962, 1988 eller 2014.”
Mattias Nilsson
Annons
Annons
Annons
Annons