Minnesord över Erland Johansson

Erlands gärning kan beskrivas väl av stoltheten i hans egna ord:

– Jag ser när jag vill Vipeholm första gången framför mig och en kille som satt bältad i en stol. Idag ser jag honom ute på stan i Karlskrona.

Orden är från ett tillfälle när han beskrev sin kanske viktigaste politiska uppgift. Som nybliven landstingsman i början av 1970-talet bestämde sig Erland Johansson för att ingen psykiskt utvecklingsstörd skulle behöva leva som de boende gjorde på Vipeholms sjukhus. Denna gärning symboliserar så enormt väl ledstjärnan för Erlands politiska arbete och beskriver honom även bra som människa.

Det finns säkert många som uppfattade den store mannen med skägg och bullrig stämma som både tuff och stundtals dominant. Men i den stora kroppen brann ett hjärta för dem som stod på samhällets skuggsida. Med ett outsinligt engagemang stred Erland mot orättvisor och dålig behandling av människor.

Erland Johansson började sin politiska bana i Barnavårdsnämnden i dåvarande Lyckeby kommun. Han blev de sociala frågorna trogen under hela sin politiska gärning. Han blev landstingsman 1971 och avslutade sin politiska karriär som ordförande i landstingsstyrelsen efter valet 1994. Under dessa år drev Erland igenom nybygget av kirurgiblocket vid Blekingesjukhuset i Karlskrona och var drivande i att dagens Thoraxklinik kunde etableras i länet i mitten av 1990-talet, för att nämna något.

Inom partiet satt Erland under många år i distriktsstyrelsen och dess verkställande utskott. Han såg till att alla de ledande socialdemokratiska politikerna vid den tiden besökte Lyckebyträffen på Ekebacken i Lyckeby. Där talade Olof Palme, Gunnar Sträng och Anker Jörgensen för att nämna några.

Erland var alltid rak, tydlig och alltid en riktkarl för partiet i frågor om rättvisa och jämlikhet. Erland Johansson var en klassisk socialdemokratisk politiker men med ett extra stort hjärta för de som hade det allra mest besvärligt. Han blev förbannad när han såg hur de med intellektuell funktionsnedsättning bältades och drogades ner på institutioner som Vipeholm.

Men han nöjde sin inte med att bli förbannad. Han tog hem de som kom från Blekinge, såg till att de fick ett rimligt boende och ett liv som alla vi andra. För det var sådan han var den stundtals bullrige store mannen från Lyckeby.

Han såg alltid lite extra till de som befann sig på samhällets skuggsida och blev genuint glad när han såg att flera av dem kom ut ur skuggan och in i solen tack vare hans modiga politiska arbete.

Heléne Björklund, ordförande Socialdemokraterna Blekinge

Kalle Sandström, vice ordförande Socialdemokraterna Blekinge