Idrottens svek och förbannelse
Idrottsrörelsen väver in gemenskap, friskvård och lagkänsla i sin beskrivning av den verksamhet som bedrivs.
Idrotten berikar, utvecklar och gör alla individer gott, heter det. Det är så idrottsfamiljen vill uppfattas.
Tyvärr är verkligheten inom föreningslivet inte så här idag när vi skriver 2013.
Idrottsfamiljen idag är något helt annat. Här väljs 10-åringar ut till elitsatsningar, här sätts märkeskläder för tusentals kronor på unga människokroppar, här gäller det att visa upp det bästa. Alltid.
De svaga bryts sönder. De starka står kvar. Idrott idag är på väg att bli något som inte tillhör alla.
Har du inte rätt förutsättningar i tidig ålder eller bär det populäraste märket på din utrustning, så tillhör du inte ”familjen”. Du är inte en del av idrotten. Du stöts bort. Du lämnas bort.
Jag har pratat med ett antal föräldrar här i Blekinge som beskriver en tillvaro som gränsar till vansinne.
Hur deras barn inte får träna med sina klasskamrater för att de inte kan slå en tennisboll lika hårt som sin bästis. För att de inte kan skjuta lika hårt med fotbollen eller passa lika snabbt med ishockeyklubban.
För att de bär idrottskläder utan märken.
En utstötning som gränsar till mobbning.
En förlust som inte idrottsrörelsen anno 2013 ser vidden av.
En utslagning som förstör, förgör och dödar.
Föreningarna saknar kompetens i de här frågorna och när konflikter uppstår vacklar även de största och de mest etablerade föreningarna.
Vem bär ansvaret för att barn lämnar fotbollsträningen med tårar i ögonen?
Vem bär ansvaret för ungdomar bryter med sitt livs kärlek - idrotten -i 10-årsåldern?
Vem bär ansvaret för att en hel generation underbara ungdomar går sönder i det som idrottsrörelsen kallar ”familj”?
En 10-årings öde ska inte vila i händerna på elittänkande föreningsledare.
En 10-årings öde ska inte avgöras om det står Puma, Soc, Babolat, Wilson eller Konsum på tröjan.
En 10-årings öde ska inte beslutas av någon.
Lust, glädje och lek. Det är det som det ska handla om när man är 10 år.
Tyvärr är det inte så det ser ut inom idrotten idag. 2013 är idrottsrörelsen en verksamhet som dödar drömmar, begraver visioner och slukar unga människor.
Och runt omkring står en hel vuxenvärld och blundar.
Fredrik Persson
pappa och idrottsvän, Karlskrona
