Lär jag ut fel?
Jag är nu inne på mina sista kurser i nationalekonomi, jag faller för åldersstrecket. I min gärning som lärare har jag, med något undantag, försökt lära ut gängse teorier.
Samtidigt har jag försökt att följa den politiska debatten på det ekonomiska området, och anknyta till denna.
Det är då jag understundom tvingas fråga mig själv: Lär jag ut fel?
Ty de bland ekonomerna gängse teorierna stämmer inte alltid överens med vad ledande politiker lär ut.
Två exempel kan nämnas: LO, S och V vill sätta fart på ekonomin bland annat genom att bygga fler bostäder och mer järnvägar.
Enligt vedertagen teori ger detta förvisso jobb, i berörda branscher. Netto blir det inga extra arbetstillfällen. Exakt lika många jobb försvinner inom exportnäringarna och inom de importkonkurrerande branscherna.
Ty den svenska kronan kommer att stiga i värde. Detta gäller vid rörlig växelkurs. Då ger statliga stimulanser inga extra jobb. Det är Riksbankens beslut, som bestämmer sysselsättningen.
Frågan blir: Vill LO och S låta politikerna styra Riksbanken?
Det kan, av andra skäl, vara rätt att bygga fler bostäder. Samtidigt gäller att bostadstilläggen medför att 200000 pensionärer lockas till att bo extra bra.
Bostadstilläggen kan täcka hela boendekostnaden, sånär som på någon tia. Behöver pensionärerna styras? Varför inte ge de sämst ställda pensionärerna en högre pension, att användas efter eget tycke?
Regeringen skryter med att man skapat många jobb genom att sänka restaurangmomsen. Rimligen är det så, brutto, Men samtidigt har exakt lika många jobb försvunnit inom andra sektorer.
Hedlund, den gamle ledaren för Centerpartiet, sade, åtminstone enligt den imiterande Parnevik: Vi i Centern är för allt som är positivt, mot allt som är negativt. Det, som är positivt, skall subventioneras. Det, som är negativt, skall beskattas hårdare.
Själv har jag svårt för att förstå att restaurangbesök skall subventioneras. Det torde finnas alternativ, exempelvis inom äldreomsorgen, som är mer positiva för samhället.
Lärarens dilemma är inte bara att eleverna lär sig fel. En del av eleverna blir lärare, som i sin tur blir lärare. Om jag lär ut fel till 100 elever, blir det efterhand åtminstone 10000 elever, som får fel kunskaper.
Sune Håkansson
Nationalekonom, BTH
