Nya laxfiskeregler motverkar sitt syfte i Hanöbukten

För en dryg vecka sedan utfärdade Havs - och Vattenmyndigheten nya regler för det svenska fisket efter lax i Östersjön.

För första gången har denna myndighet – tidigare Fiskeriverket – inte gått helt dit yrkesfisket pekar, utan i viss mån också tagit hänsyn till de biologiska förutsättningarna. Den bärande principen för de nya reglerna är beskattning av odlad lax och skydd för vild lax.

"Yrkesfiskare och fritidsfiskare ska i större utsträckning fånga odlad lax i Östersjön för att öka skyddet av den vilda laxen", säger man till exempel i inledning till beskrivningen av de nya reglerna på sin hemsida.

Vidare menar man att "Den viktigaste frågan i år är att öka andelen odlad lax i fångsten. För det svenska yrkesfiskets kvot är målsättningen att mer än hälften av fångsten ska bestå av odlad lax".

Dessutom förändrar man den svenska laxkvoten, genom en generell minskning med 11 procent till 30465 fiskar varav 20000 fördelas till de norra delarna av Östersjön och 8400 till den södra delen. (Resterande fiskar beräknas vara bifångster i annat fiske).

Detta för att de laxförande älvarna i södra delen av Östersjön inte har odlad lax. Dessutom senarelägger man fiskestarten eftersom de vilda laxarna vandrar för lek tidigare än de odlade.

Detta är bra. Problemet är bara att man har glömt bort den andra delen i den laxfiskestrategi som ligger till grund för att förlägga fisket till kustområdena där laxälvarna finns.

Nämligen den inte helt betydelselösa faktorn att det är tillgången på lax i den enskilda älven som skall sätta gränsen för hur mycket lax som skall tas på kusten utanför den.

Ett exempel på hur denna i och för sig lovvärda laxfisketrategi att spara vildlaxen kan ge en helt omvänd effekt, nämligen att öka fisket på vildlax och minska trycket på den odlade, finns nu på länsstyrelsens bord i form av en ansökan att sätta upp en fast laxfälla med en ledarm på 400 meter – som kan förlängas till 900 – på sydvästspetsen av Tärnö, just i ett av de områden där Mörrumslaxen drar fram på väg till lekplatserna i ån.

Odlade laxar, eller laxar av annan stam är här i stort sett obefintliga under största delen av året. Detta betyder att situationen för Mörrumslaxen, som i dag är mycket problematisk, kommer att ytterligare försämras, med ett hårt fisketryck just på den vilda laxen, det som man med de nya reglerna skulle undvika.

Man kan bara hoppas att Länsstyrelsen följer intentionerna i Havs nya laxfiskepolicy och avslår ansökan.

Erik Erlandson-Hammargren

Bräkne-Hoby